SRF om björnjakten: Små skador därför ingen anledning att decimera björnstammen
2011-08-20
Nu har omfattningen av björnjakten i höst bestämts av de sex läns som berörs av björnjakten. Svenska Rovdjursföreningen menade i en debattartikel inför beslutet att årets björnjakt under inga omständigheter skulle tlllåtas öka, tvärtom borde en viss minskning ske om stammen ska hållas stabil som anvisat i riksdagsbeslutet.
Skadorna av björn är små och acceptansen hög varför det inte finns någon anledning att skjuta ned björnstammen. Det tar lång tid att bygga upp en björnstam, men det går fort att skjuta ned den.
Under senare år har antalet björnar som fällts vid jakt ökat kraftigt, vilket högst sannolikt betyder att björnstammen nu minskar. I år kan sex länsstyrelser för första gången själva besluta om licens- och skyddsjakt på björn – inom generösa ramar satta av riksdag, regering och Naturvårdsverket - och det finns stor risk att jaktkvoterna ökar ytterligare.
De senaste tre åren (2008-2010) uppgick jakten i genomsnitt till drygt 8 proc per år och
toppades under 2010 med en jakt på drygt 9 proc av björnstammen. Den
senaste jakten innebar 306 legalt fällda björnar i licens- och
skyddsjakt. Enkel matematik ger vid handen att ett jaktligt uttag som
överstiger bruttotillväxten på 8% leder till en minskad björnstam.
Det
innnebär att björnstammen nådde sin kulmen 2009 och nu är minskande –
vilket är tvärtemot riksdagens och regeringens intentioner. I
rovdjurspolitiken sägs explicit att det inte finns något behov av att
minska björnstammen. Härtill kommer den illegala jakten, som i vissa
områden beräknas uppgå till 35 proc av dödligheten för björn.
Den svenska björnstammen anses för närvarande bestå av ca 3 300 individer, men uppgifterna är
osäkra. Att inventera björn är svårt, eftersom spårning på snö inte är
möjlig. Spillnings inventeringar har parats ihop med den s.k.
”björnobsen”, dvs av jägare rapporterade björnar som observerats under
jakt på annat vilt. Spillningsinven teringarna har bara genomförts en
gång per län och i Norrbottens län är den ännu inte redovisad.
Inventeringarna har aldrig varit länstäckande och i många län har de
åtskilliga år på nacken.
Svenska Rovdjursföreningen menar att
spillningsinventeringar måste genomföras oftare och med viss
regelbundenhet för att ha en säkrare grund att stå på vid jaktbeslut. I
synnerhet om besluten tas utan några marginaler, vilket varit fallet
under senare år och leder till att björnstammen riskerar att minska.
Björnstammens nettotillväxt (efter jakt) anses under perioden 1998-2007 ha uppgått till 4,5 proc
per år. Under samma tid utgjorde jakten 3,5 proc per år, vilket torde
innebära att bruttotillväxten legat på 8 proc.
De skador som orsakas
av björn måste anses vara mycket små. Vid totalt 11 (!) angrepp under
2010 dödades eller skadades 64 djur, varav 50 i Dalarna. Härtill kommer
skador på 29 bikupor, huvudsakligen i Gävleborg, samt angrepp på
renkalvar. Ytterst få björnindivider (< 1 proc) är inbegripna i dessa
dokumenterade angreppstillfällen, vilket innebär att licensjakt på
vilka björnar som helst inte har någon skadeförebyggande effekt.
De
opinionsundersökningar som genomförts 2004 och 2009 tyder inte på något
omfattande missnöje med björnförekomsten. Ofta talas det om att legal
jakt påverkar acceptansen positivt. Statistiken talar ett annat språk. I
just de tre kommuner (Strömsund, Ljusdal och Rättvik) där flest björnar
fälldes åren 2004-2009, har acceptansen samtidigt minskat kraftigt.
Svenska Rovdjursföreningen
Anders Ekholm
Robert Franzén
Björn Ljunggren
