Vargar skall vara i hägn ropar jägarna

2008-01-17 |

I en debattartikel uttrycker Jonny Larsson från Torsåker sitt missnöje över Rovdjursföreningens sätt att arbeta. Han påstår i allmänna ordalag att Rovdjursföreningen inte tar människors rädsla för varg och hotet mot tamdjur på allvar. Inget kunde vara felaktigare. Rovdjursföreningen är den enda ideella organisationen som har en fungerande verksamhet, vars syfte är att hjälpa tamdjurägare att sätta upp rovdjursavvisande stängsel och detta gör föreningen kostnadsfritt. Försök har gjorts att få med jägarorganisationerna i detta delvis ansträngande arbete, för att det skall bli mer omfattande och effektivt, men det har varit förgäves. När det gäller rädslan för rovdjur så samverkar föreningen med informationsprojektet De 5 Stora för att sprida kunskap om de eventuella risker som är förknippade med rovdjur, men också om rovdjurens biologi. Verksamheten är till stor del riktad mot barn och ungdom och kunskap ökar förståelse för rovdjuren, samtidigt som det motverkar omotiverad rädsla.

Rädsla för konkurrens
I Brottsförebyggande rådets studie om den illegala jakten framgår att förvånansvärt många jägare är rädda för varg. Rimligtvis någorlunda skogsvana människor, med naturnära jaktligt intresse, har alltså uttryckt rädsla för sin egen säkerhet. Samtidigt har ännu fler, i Gävleborgs län 62 % av tillfrågade jägare, uttryckt oro för byteskonkurrensen från varg, vilket är mer förståeligt. Min egna personliga slutsats är då att det egentligen är där skon klämmer. Något som också kommer fram i Larssons inlägg, när han skriver att vargar hämmar meningsfull jakt. Må vara att vargars konsumtion av älg i viss mån påverkar jakten, men i områden i landet där varg över huvud taget inte förekommer, har älgjakten fått ställas in för att man jagat utan insikt och skjutit sin älgstam sönder och samman. Jakten är med säkerhet den största faktorn när det gäller begränsningen av älgstammen.

Krav om vargfria skogar
Larsson hänvisar till en artikel i tidningen Jakt & Jägare som ett belägg för vargars farlighet. En jakttidskrift som är knuten till Jägarnas Riksförbund, vars distriktsstyrelser i sex län som hyser varg beslutat om att kräva vargfria skogar och att vargar skall hållas i hägn.

Förbundet framförde dessa krav nu senast den 4 januari vid manifestationer i Gävle, Falun och Karlstad. Jägarnas Riksförbund och dess tidskrift Jakt & Jägare skall ses mot den bakgrunden. Jag läser varje månad den tidningen och artiklar om vargars farlighet är återkommande inslag och är helt i linje med förbundets ambition att minska människors acceptans för varg. Larsson må hämta sin inspiration och kunskap från sådan litteratur. Men Rovdjursföreningen grundar sina ställningstaganden utifrån forskarrapporter och opartiska utredningar.

Rabiessmitta
Det är dock ingen tvekan om att människor har angripits och dödats av varg i andra länder och främst där rabiessmittan är utbredd. Men våra nordiska vargar har inte uppvisat något som helst aggressivt beteende mot människor. Den svenska vargforskaren Olf Liberg uttryckte vid senaste Rovdjursgruppsmötet, på frågan om vargar var farliga, att ”min personliga uppfattning är att de är helt ofarliga.”

Men för den skull tror jag inte att han menade att det aldrig någonsin kan komma att hända att en nordisk varg skadar en människa. Det kan uppstå konstiga situationer som utlöser ett aggressivt beteende. För att citera Jägarnas Riksförbunds ordförande i Dalarna, Malte Sandström. ”Även en liten råtta kan anfalla om den blir tillräckligt trängd”.

Inte bara vargen
När Larson beskriver hur vargstammen på 1800-talet sköts bort med statens goda minne finns inget att invända. Men det var inte den enda art som fick mycket stryk under tider med dåligt eller obefintligt reglerad jakt. De nu talrika lo- älg- och rådjursstammarna var nedskjutna till minimala bestånd och bävern var helt utrotad från landet.

För en naturintresserad är det glädjande att nu till sist även vargen börjar återta sin roll i ekosystemet, till fromma för andra arter.

Jägare skjuter illegalt
När Larsson berör ämnet illegal jakt, så uttrycker han förståelse för att den förekommer. Något som Brå betecknar som ett brottsneutraliserande uttryckssätt. Jägarorganisationerna har under lång tid pliktskyldigast fördömt den illegala jakten på stora rovdjur, men på samma sätt som Larsson, uttryckt förståelse för att den förekommer. Ett fullständigt förödande förhållningssätt om man har ett uns av ambition att komma tillrätta med tjuvjaktsproblemet som jägarkåren tveklöst äger. För gärningsmannaprofilen är fullständigt klar menar Brå och skriver i sin rapport, att de personer som i polisutredningar är involverad i illegal jakt, bedriver i allt väsentligt också legal jakt och är följaktligen registrerade som jägare. Brå menar då att den illegala jakten är ett kollektivt ansvar för jägarorganisationerna. Något som är bra att veta för signaturen ”Hundägare i Sandvikens kommun” eftersom denne i sitt debattinlägg skriver att jag beskyller jägarkåren för tjuvjakt. I själva verket så refererar jag en myndighetsrapport, som också beskriver att omkring 170 – 225 individer av varg, lodjur och järv har dödats illegalt endast under det senaste inventeringsåret. Att få gärningsmän fälls för dessa brott anser Brå bero på att vittnen tystas med hot och trakasserier och att jägare med kännedom om illegal jakt inte vill ange gärningspersoner. Så illa är det och vill signaturen ha mer information i ämnet är denne välkommen att höra av sig till mig personligen.

Vargar måste få ha naturligt beteende
När signaturen beskriver händelsen där en hund, tillfälligt kopplad vid ett broräcke invid ett hus angreps av varg, så håller jag med om att det inte acceptabelt, men är samtidigt rätt unikt.

När jakthundar som springer fritt i skogen blir bryskt behandlade av, mot andra hunddjur revirförsvarande vargar, så är det ett naturligt beteende som måste accepteras. Ska vi ha varg i vår natur, och det är något som de flesta svenskar vill, då måste vi också acceptera vargars naturliga beteende.

Uffe Stridsberg

Publicerad i Annonsbladet, Sandviken januari 2008

Gå till arkivet