Utred löshundsjaktens konsekvenser

2011-12-05 |

Svenska Rovdjursföreningen och Djurskyddet Sverige vänder sig i dagarna till regeringen med en begäran om en utredning av löshundsjaktens konsekvenser. Vi gör det av flera olika skäl.
Löshundsjakt innebär att hunden driver ett för jägaren eller jaktlaget tänkt jaktbyte, ofta över stora områden och under lång tid. Syftet är att bytet förr eller senare ska komma inom jägares skotthåll. Sverige är ett av få länder som tillåter jakt med lösdrivande hund.

Det krävs ingen utbildning av hunden och heller ingen särskild utbildning i hundhållning av den som jagar med lösdrivande hund. En hund blir jakthund när den kallas för jakthund, och kan därmed släppas lös i skogen utan egentlig kontroll. Där exponeras den konstant för olika faror, men utsätter också vilda djur för påfrestningar. Vad som krävs av den som släpper och ansvarar för hunden är att denne har jakträtt och att det är lovlig tid att jaga med lös hund. Det är en unik situation, där lagen om tillsyn av hundar och katter inte behöver uppfyllas.

Naturligt beteende inget skäl för skyddsjakt
Löshundsjakt är en omhuldad jaktform, som många jägare sätter stort värde på. Samtidigt för den med med sig problem och konflikter av flera slag. Inte minst är den ett hot mot landets fåtaliga vargar. Vargars naturliga beteende – att försvara sina revir mot andra hunddjur – betraktas av jaktutövare och myndigheter som ett giltigt skäl för skyddsjakt.
Därtill har jägare med lös hund möjlighet att skjuta varg redan vid ett upplevt hot mot hunden. På bara en dryg vecka under årets älgjakt har två vargar dödats på den grunden och ytterligare två påskjutits och skadats. Risken är uppenbar att vargar, enbart genom sitt naturliga beteende gentemot lösdrivande jakthundar, i ökad utsträckning blir föremål för jakt som äventyrar artens framtid i landet. Det är ett av skälen till att löshundsjakten bör utredas.

Jakthundar lever farligt
Lösdrivande jakthundar råkar ut för olyckor i mycket högre omfattning än andra hundar. Typiska jakthundraser toppar olycksfallsstatistiken år efter år, trots att bara 10-15 procent av landets alla hundar är jakthundar i aktiv ålder. Under åren 1997-2010 reglerade försäkringsbolaget Agria 15 700 skador på hundar förorsakade av trafik, vådaskott och vilda djur. Eftersom Agria försäkrar mindre än hälften av landets hundar torde det verkliga antalet skador av den typen vara mer än dubbelt så stort.
Trafiken svarar för hela 94 procent av dessa skador. Två procent orsakas av vådaskott. Samtliga vilda djur svarar för fem procent, varav vargen för något över en procent.
Under perioden 1997-2010 har vargstammen ökat tiofalt. Antalet vargrelaterade skador har ökat ungefär hälften så mycket. Det förklaras ofta med att man inte längre släpper hundarna lösa i samma omfattning som tidigare. Det är i så fall, i hundens perspektiv, en positiv konsekvens av minskad löshundsjakt. Det skulle också kunna förklara varför antalet trafikolyckor med hundar inblandade i det närmaste halverats under samma period.

Vildsvinsjakt ett nytt hot för hunden
De skador på hund som inte minskar är de som orsakas av vildsvin. De har ökat från 4 till 93 fall under de sex senaste åren. Förra året var mer än var tionde skada på hund orsakad av vildsvin.
Totalt sett visar alltså skadebilden att vargen inte är den stora faran för jakthundar. Men i vargreviren är riskbilden en annan. De undersökningar som Viltskadecenter genomfört visar att vargen och trafiken är ungefär lika farliga för jakthundar som släpps i vargrevir. Vargrevir är vanligen mycket lågintensiva när det gäller trafik. Man ska heller inte bortse från de undersökningar som visat att jakthundar ibland söker upp varg och själva skapar skadesituationen.
Med eller utan varg i faunan är löshundsjakt en farlig verksamhet för hundarna. Det är ännu ett skäl till att riskerna och konsekvenserna bör utredas närmare.

Oskolade jakthundar jagar allt
Frågan handlar dock inte bara om hundar och vargar. Oskolade jakthundar jagar inte alltid selektivt, utan ofredar vilda djur som det inte är tillåtet att ofreda eller förfölja. Det är heller inte ovanligt att får och andra tamdjur blir angripna av jakthundar som inte är dugliga sin uppgift. Också dessa problem bör belysas i en allsidig utredning. Målet är att ge en bild av jaktformens alla konsekvenser, i avsikt att finna säkrare jaktmetoder för jakthundar, tryggare djurhållning och förutsättningar för en vild fauna där djurens naturliga beteenden, även de oönskade, respekteras och inte bestraffas.

Gå till arkivet