Svensk rovdjursdebatt handlar om människor

2006-06-14 |

Alla djur kan ibland skada människor, nästan alltid indirekt genom smitta eller på annat sätt, exempelvis genom viltolyckor. Mycket sällan genom direkt kontakt och då handlar det nästan alltid om mänsklig dumhet.

Vargen är i båda dessa sammanhang ett ytterst ofarligt djur. Ändå har den i fablernas värld genom
olika sagor både för barn och för vuxna blivit ett fruktat djur. Detta är naturligtvis något som alla
vuxna normalt funtade människor väl känner till. Inte desto mindre kan detta säkert ändå ibland
leda till att man i vissa situationer ändå kan känna ogrundad oro. Sådana är vi människor, alla tankar har inte någon relevant bakgrund.

Dessa omständigheter kan naturligtvis utnyttjas av mindre nogräknade personer som har andra skäl för att inte vilja acceptera vargens återkomst i landet. Den främsta anledningen till detta är utan tvekan att vargens bytesval delvis är detsamma som de mänskliga jägarnas. Uppfinningsrikedomen när det gäller att hitta argument mot vargen har i dessa kretsar varit utomordenligt stor och det produceras hela tiden nya, från att vargen utgör ett hot mot landsbygdens människor till att de dödar sina bytesdjur på ett felaktigt sätt. Jägarna har alltså intagit ställningen som både befolkningens och djurens beskyddare. Allt detta är förstås rent trams men det har inte desto mindre inför riksdagsvalet väckt stort intresse hos vissa
politiker.

I den ena debattartikeln efter den andra ser vi politiker från främst kristdemokraterna, moderaterna och centern, men även folkpartister och socialdemokrater fiska i dessa grumliga vatten. I svepande ordalag beskriver man hur landbygdens folk hukar i stugorna inför vilddjurens attacker och lovar att omedelbart åtgärda dessa missförhållanden.

Detta rimmar synnerligen illa med vad politiker annars brukar framhålla som sin viktigaste egenskap, nämligen sin empatiska läggning. Inför rovdjuren är man helt kallsinnning. Bland annat kräver man att den omdiskuterade paragraf 28, som reglerar skyddsjakt skall ändras! Detta gör man fast man mycket väl vet att den bara för någon månad sedan ändrades så att rovdjuren nu fått ett mycket svagare skydd mot mänsklig jakt. Det faktum att vanliga hundar står för fler rivna tamdjur än alla rovdjuren gör tillsammans är tydligen helt ointressant i sammanhanget liksom att jägarna själva vådaskjuter mycket fler jakthundar än vargarna tar.

Tjuvjakten på främst varg är mycket omfattande i Sverige, detta har konstaterats av Brottsförebyggande rådet (BRÅ) bland annat genom att många påträffade döda djur konstaterats ha gamla skottskador. Sverige har som ett modernt iland en skyldighet att skydda både djuren och naturen och det vore verkligen olyckligt om vi på detta sätt skulle utmärka oss som ett av de sämsta länderna i världen på detta område.

Fotnot: Artikeln är svar på ett inlägg av Bengt-Anders Johansson och Per Westerberg (båda m) den 31 maj.

Olov Trostén
Regionsombud Svenska Rovdjursföreningen i Västmanland

Publicerad i Eskilstunakuriren 14 juni 2006

Dokument för nedladdning

060614 Svensk rovdjursdebatt handlar om människor.pdf

Gå till arkivet