SRF avstyrker förslaget att ge myndighet rätt att initiera skyddsjakt i förebyggande syfte

2011-12-23 |

Synpunkter på Naturvårdsverkets redovisning av tilläggsuppdrag om den svenska rovdjurspolitiken
Bakgrund
Naturvårdsverket har den 16 november 2011 redovisat tilläggsuppdrag om den svenska rovdjurspolitiken.
Enligt uppdraget ska Naturvårdsverket analysera hur det i beslut om skyddsjakt kan tas hänsyn till de olägenheter som förekomsten av täta rovdjurspopulationer orsakar. Naturvårdsverket ska även föreslå de författningsändringar som behövs för att sådana hänsyn på ett tydligare sätt ska komma till uttryck i bestämmelserna om jakt. Naturvårdsverket ska slutligen, efter samråd med berörda myndigheter, organisationer och övriga relevanta aktörer föreslå hur behovet av skyddsjakt efter varg under 2012 kan tillgodoses.

Miljödepartementet har bjudit in till ett remissmöte där Naturvårdsverkets uppdrag redovisas. Miljödepartementet har berett remissinstanserna
tillfälle att lämna synpunkter på Naturvårdsverkets redovisning av tilläggsuppdraget.
Synpunkter på Naturvårdsverkets redovisning
Inledande vill Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen anmärka på remisstiden som ger remissinstanserna endast sex arbetsdagar att svara. En så pass begränsad remisstid innebär att remissinstanserna inte får tillräcklig möjlighet att sätta sig in i redovisningen och därigenom riskeras
värdefulla synpunkter gå förlorade. På grund av den uppseendeväckande korta remisstiden har det inte funnits möjlighet att göra en grundlig analys av redovisningen men vi vill ändå redan i detta skede framföra följande övergripande synpunkter.
Föreningarna menar att det är olyckligt att regeringen har utlovat någon form att licensjakt i form av ökad skyddsjakt under 2012. Detta har skapat förväntningar som, enligt vad vi erfar, inte kan uppfyllas och skapar oklarhet kring begreppen.
Naturvårdsverkets förslag innebär en möjlighet till myndighetsinitierad skyddsjakt vid stor sannolikhet för att allvarlig skada kommer att uppstå. Vi ställer oss kritiska till att det införs en skrivning som medger jakt på myndighets initiativ i förebyggande syfte. Vi menar att det är
svårt att förutse konsekvenserna av en sådan bestämmelse. Dessutom riskerar signaler om en utökad praxis med jakt i förebyggande syfte att till exempel motverka incitament till förebyggande arbete innan jakt.
Till detta kommer att beslut om myndighetsinitierad skyddsjakt i förebyggande syfte avses tas på länsstyrelsenivå i län med reproducerande vargstam.
Det läggs ett stort ansvar på länsstyrelserna i att balansera mellan ökade förväntningar på jakt i förebyggande syfte och den, enligt verket, noggranna och ytterst svåra bedömning som måste göras i fall av förebyggande skyddsjakt.
Särskilt allvarligt är denna ordning om det även fortsatt inte kommer att finnas någon möjlighet att få besluten rättsligt prövade.
Skyddsjakt i förebyggande syfte innebär i stort sett en ny grund, där det saknas erfarenhet (undantaget i renskötselområdet). I redovisningen konstateras att det måste säkerställas att rätt individ/-er fälls. Verket redovisar i förslagskapitlet egentligen endast två exempel som inte utvecklas vidare. Redovisningen saknar en närmare vägledning hur denna ”mycket noggranna och ytterst svåra bedömning” ska ske.

Hur..?
Vi ifrågasätter hur verket och länsstyrelserna ska kunna utföra denna sannolikhetsbedömning och hur de nya reglerna om skyddsjakt ska kunna tillämpas i överensstämmelse med EU-rätten.
Mot bakgrund av ovan avstyrker vi förslaget i Naturvårdsverkets redovisning om myndighetsinitierad skyddsjakt i förebyggande syfte.
Verket konstaterar i redovisningen att undantag från det strikta skyddet endast kan medges förutsatt att det inte finns andra lämpliga lösningar och att undantaget inte försvårar upprätthållandet av  gynnsambevarandestatus.
I redovisningen saknas dock en belysning av hur skyddsjaktsbeslut kan komma att påverka möjligheten att uppnå gynnsam bevarandestatus med avseende på den genetiska statusen. En ytterligare brist gäller belysningen av ”annan lämplig lösning” vad avser jakt med lössläppt hund.
Idag finns ingen möjlighet varken för myndighet eller allmänheten att få besluten rättsligt prövade.
Naturvårdsverket pekar på behovet av att verket själva ges möjlighet att överklaga länsstyrelsens beslut och ställer sig positiva till att organisationer ges möjlighet att överklaga beslut om skyddsjakt efter rovdjur. Vad verket underlåtit att lyfta fram är EU-domstolens avgörande i mål C-240/09 enligt vilken miljöorganisationer tillerkänns rätt att få beslut om jakt på arter skyddade enligt art- och habitatdirektivet prövade. Det nuvarande systemet innebär, som även Naturvårdsverket
för fram i sin redovisning, att frågan om ett beslut om skyddsjakt i ett enskilt fall är förenligt med EU-rätten inte kan komma upp till prövning. För att säkerställa en rättsenlig tillämpning av skyddsjaktbestämmelserna bör organisationer ges rätt att överklaga.
Detta yttrande har tagits fram av Joanna Cornelius, miljöjurist Naturskyddsföreningen, Ann Dahlerus, Svenska Rovdjursföreningen samt Jan Terstad, skogs- och naturvårdschef Naturskyddsföreningen.

För Svenska Naturskyddsföreningen      
Mikael Karlsson                                   
Ordförande

För Svenska Rovdjursföreningen
Ann Dahlerus                                        
Generalsekreterare

Gå till arkivet