Oseriös proposition utan förankring i verkligheten

2013-09-12 |

Regeringens proposition om en "hållbar rovdjurspolitik" är så full av hål och motsägelser att den helt saknar verklighetsförankring. Svenska Rovdjursföreningen ställer sju viktiga frågor till miljöministern.

2011 lede en statlig rovdjursutredning fram förslag till referensnivåer för de fyra stora rovdjuren. Referensnivån anger hur stor stammen måste vara för att långsiktigt livskraftig och uppfylla EU-lagstiftningens krav på gynnsam bevarandstatus. Utredningens förslag var 450 vargar, 850 järvar, 1 800 björnar och 1 200 lodjur.

Ett antal remissinstanser med biologisk vetenskaplig kompetens yttrade sig över utredningens förslag, nämligen Naturhistoriska Riksmuseet, Uppsala universitet, Stockholms Universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet, Centrum för biologisk mångfald och Artdatabanken. I de allra flesta fall ansåg dessa institutioner att utredningens förslag var för lågt satta. Inte i något fall ansåg någon vetenskapligt kompetent remissinstans att förslagen låg onödigt högt.

Regeringen har nu föreslagit referensvärden för de fyra rovdjursarterna. Samtliga förslag ligger under rovdjursutredningens förslag: 170-270 vargar, 500-600 järvar, 1 100 - 1400 björnar och 700 - 1 000 lodjur. I synnerhet siffrorna för varg och björn ligger långt under utredningens förslag.

Vi frågar miljöministern - hade alla vetenskapligt kompetenta remissinstanser fel i sina bedömningar av rovdjursutredningens förslag?

I samband med att rovdjurspropositionen presenterades hävdade miljöministern att det fanns ett gediget vetenskapligt underlag för regeringens förslag. Vilka vetenskapliga rapporter hon syftar på framgår inte av propositionen, och det är alltså omöjligt att granska underlaget för regeringens förslag. Såvitt vi känner till finns det inte en enda vetenskaplig rapport, kvalitetssäkrad genom oberoende vetenskaplig granskning, som ger stöd för att en svensk vargstam på 170-270 djur är långsiktigt livskraftig och därmed uppfyller kravet på gynnsam bevarandestatus.

Vad stöder sig regeringen på?
I augusti 2011 ansåg regeringen att den dåvarande vargstammen inte hade gynnsam bevarandestatus. Det framgår av en skrivelse till EU-kommissionen. Vid den tiden fanns det 235-266 vargar i Sverige.

Om 235 vargar inte var gynnsam bevarandestatus för två år sedan,
hur kan det vara det i dag?

I slutet av juni redovisade Sverige referensvärden för gynnsam bevarandestatus för en lång rad arter, däribland järv, björn och lo,
till EU-kommissionen. Det skedde enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet, och det handlar alltså om exakt samma värden som de som regeringen föreslår i propositionen, inom ramen  för exakt samma regelverk. Rapporteringen gjordes av Naturvårdsverket, på regeringens uppdrag. De värden Sverige rapporterade var 890 för järv, 2 350 för björn och 1 180 för lo. Något värde för varg rapporterades inte. Samtliga värden var alltså lägre, i björnens fall dramatiskt lägre, än regeringens förslag.

Har regeringen tillgång till vetenskapligt underlag som den ansvariga myndigheten saknade för två månader sedan? I så fall vilket? Om inte, på vilka grunder kommer regeringen till andra siffror än den ansvariga myndigheten?

Hur bör EU-kommissionen tolka det faktum att Sverige först rapporterar en uppsättning siffror enligt artikel 17, för att två månader senare föreslå andra och lägre siffror för beslut i riksdagen?

En av de omständigheter som regeringen åberopar för att sätta referensvärdet för varg så lågt som 170-270 är att inavelsgraden har minskat,
enligt propositionen från 0,30 till 0,24. En inavelskoefficient på 0,24 motsvarar i det närmaste den som finns hos avkomma av helsyskon (0,25). 

För två år sedan, 2011, var inavelskoefficienten på samma nivå som idag. Då skrev regeringen i en inlaga till EU-kommissionen att det allvarligaste hotet mot gynnsam bevarandestatus är vargstammens dåliga genetiska status.

Varför är en inavelskoefficient som för två år sedan var ett allvarligt hot inte längre ett problem?

På vilket vetenskapligt underlag eller expertbedömningar stödjer regeringen slutsatsen att det är försvarbart att minska numerären hos en vargstam på 350 djur med en inavelskoefficient på 0,24?

Om inte regeringen kan reda ut dessa frågetecken på ett begripligt sätt kan man bara konstatera att regeringen lagt en rovdjurspropositionen som helt saknar verklighetsförankring.

 

Gå till arkivet