Obegriplig motivering till skyddsjakt

2007-12-15 |

Länsstyrelsen i Gävleborg har tillstyrkt jakt på två vargar i Voxnareviret, men jag ställer mig frågande till vad den verkliga motiveringen till beslutet är.

Inga andra tamdjur än lösspringande jakthundar har blivit dödade. Älgbeståndet i området ger inget skäl för skyddsjakt på varg. Vargarna uppvisar en normal skygghet för människor. Man har inte kunnat fastställa vilken/vilka vargar som attackerat hundarna. Dessutom tycks jägarna inte följt de rekommendationer som finns att använda s k vargpingla.

Man kan i länsstyrelsens beslut också läsa att de boende i området gett uttryck för oro de känner över vargarnas etablering. (I en privat enkätundersökning i våras, var det ca 50% av de tillfrågade som svarade och uttryckte oro). Länsstyrelsen konstaterar även att ”beviljad skyddsjakt hos de berörda uppfattas som att den negativa situation man upplever går att påverka och att myndigheter varit lyhörda”.

Är det i detta den verkliga motiveringen till tillstyrkt skyddsjakt ligger?

Beslutet var inte enhälligt. I Enhetschef Karl Gullbergs redogörelse för sin avvikande mening framgår med all tydlighet de uppenbara risker man tar att ytterligare förvärra situationen och skapa nya problem i det aktuella området, om något av föräldradjuren skjuts. Även andra områden kommer troligen att bli drabbade om flocken splittras.

Nu är det bara att hoppas på att Naturvårdsverket ser det orimliga i att bevilja ansökan om skyddsjakt i detta fall. De åtgärdsförslag som finns med i Karl Gullbergs redogörelse finns däremot all anledning att ta till sig.

Kerstin Fredin
Medlem i Svenska Jägareförbundet, Svenska Kennelklubben och numera även i Svenska Rovdjursföreningen

Publicerad i Uppsala Nya Tidning 2007-12-15

Gå till arkivet