Löshundjakten är ett hot mot vargstammen

2007-11-30 |

Trots vad många inom jägarkåren högljutt hävdar, så har den beslutade och förda rovdjurspolitiken varit mycket framgångsrik de senaste åren. En politik med målsättningen att bevara våra rovdjur i livskraftiga stammar och som demokratiskt slagits fast av riksdagen med stor majoritet. Samtliga våra stora rovdjursarter har därmed ökat i antal och utbredning, även om det för några arter sker långsamt.

Omfattande insatser för att förebygga rovdjursskador inom tamdjursnäringen sker genom myndigheternas försorg och som är en absolut framgångsfaktor i den förda politiken. Stora omfattande enkäter visar också att svenska folket ställer sig bakom riksdagens beslut om en sammanhållen rovdjurspolitik och utrycker ett starkt stöd och förtroende för Naturvårdsverket som förvaltare av densamma.

Nya mörka moln tornar dock upp sig och en ny rovdjursutredning kommer att presenteras i dagarna som sannolikt innebär begränsningar och ökade svårigheter för framförallt vår lilla vargstam. Vargen är starkt hotad sedan tidigare och inte bara av nya eventuella begränsningar, utan främst pga. stark inavel motsvarande ren syskonparning och omfattande illegal jakt som motsvarar 50-60 % av dödligheten, men också av förändringar i form av ökade möjligheter för enskild person att döda varg i samband med tamdjursangrepp eller vid angrepp på jakthundar.

Just angrepp på jakthundar tenderar nu att bli ett av de stora hoten mot vargarna då Länsstyrelser och Naturvårdsverket, genom starka och högljudda påtryckningar från jägarorganisationerna, allt oftare tillstyrker skyddsjakt på vargar som dödar eller skadar lösspringande jakthundar. Snart sagt varje län i vargregionerna beviljar sådan skyddsjakt och som riktas mot vuxna föräldrarvargar oavsett om det förekommer valpar i reviret eller inte.

Det är fullkomligt orimligt att en ansvarsfull vargförvaltning med målsättningen att uppnå en livskraftig vargpopulation, kan tillåta att ett antal vargar skall skjutas bara för att den uppenbarligen oantastliga traditionsbundna och icke villkorade löshundjakten skall kunna bedrivas som tidigare. Lösspringande jakthundar i ett etablerat vargrevir innebär otvivelaktigt ökade risker för hunden som utövaren antingen har att acceptera eller förebygga genom egna insatser, alternativt att förändra jaktformen. I annat fall måste den enskilde jägaren helt enkelt avstå från Jakt med lösdrivande hund.

Anders Ekholm
Svenska Rovdjursföreningen region Gävleborg

Publicerad i Söderhamnskuriren m.fl.

Gå till arkivet