Löshundjakt dödar vargar

2006-03-09 |

Den av Naturvårdsverket nyligen beviljade jakten på Svartbovargarna är både förvånande och
upprörande. De skäl som ansökarna, Jägarnas Riksförbund, Svenska Jägareförbundet och tre
olika älgskötselområden anfört är att vargarna har dödat 4 jakthundar. Länsstyrelsen i Gävleborg
och Naturvårdsverket har korrigerat detta till 3 med säkerhet vargdödade hundar, men ändå
beviljat att det nybildade vargparet söder om Alfta skall skjutas bort.

Verket har styrkt upp sitt beslut för bifall till ansökan med att ange att 30 får dödades under sommarhalvåret 2005 på tre olika gårdar. Men när dessa drabbade tamdjursägare under hösten 2005 ansökte om jakt på vargarna, då avslog verket detta eftersom det ansågs att djurhägnen var undermåliga och att det inte vidtagits tillräckliga skadeförebyggande åtgärder. Något som har åtgärdats i efterhand på så sätt att en tamdjursägare har fått omfattande hjälp av Rovdjursföreningen med att sätta upp rovdjursavvisande stängsel. En annan har kompletterat sina gärdesgårdar med eltrådar. Den tredje tamdjursägaren avböjde erbjudande om rovdjursstängsel eftersom denne redan tidigare planerat att avvecklat djurhållningen. Ett annat skäl till jakt som verket anger i sitt beslut är att det i det aktuella området finns två fäbodar och man säger att driftformen i sig innebär djur på fritt bete. Detta är ett direkt felaktigt påstående. Båda de fäbodar som åberopas har hägnade djur. Den ena fäboden har dessutom delvis rovdjursstängsel och den andra har en boskapsvaktande hund av rasen Maremmano Abbruzzese och inköp av ytterligare en sådan planeras. Om handläggarna på verket läst den utmärkta inventeringsrapport över fäbodbruket i Gävleborg som Joni Lidberg offentliggjort, så hade man vetat bättre. Man hade då också fått reda på att endast ca 20% av Gävleborgs fäbodar håller fribetande djur.

Som skäl till att skjuta åtminstone en av landets minst inavlade vargar, tiken i Svartboreviret, kvarstår alltså endast att tre jakthundar dödats av varg i reviret och det skrämmer. Lösdrivande jakthundar har dödats och kommer att dödas av varg och vargförekomst ger en något ökad risk i ett totalt sett mycket riskfyllt sätt att använda sin fyrbente kamrat. Men skall detta innebära att vargar dödas? Skall löshundjakten prioriteras framför att faunan återtar en naturlig sammansättning och att demokratiskt fattade beslut om bevarande av hotade arter uppnås? Är det inte dags för jaktutövarna och för all del även att myndigheterna inser att ett fritidsnöje som jakt måste anpassas efter nya förhållanden, eller att man helt enkelt accepterar riskerna?

Tre vargdödade jakthundar riskerar nu att bli en norm för framtida myndighetsbeslut om jakt på varg. Det kan inte vara rimligt att löshundjakten skall tillåtas att döda värdefulla vargar i ett ytterst känsligt läge i uppbyggnaden av den Skandinaviska vargstammen.

Uffe Stridsberg
Styrelseledamot i Svenska Rovdjursföreningen

Publicerad bland annat i TTELA den 9/3 2006

Dokument för nedladdning

060309 Löshundjakt dödar vargar.pdf

Gå till arkivet