Gynnsam bevarandestatus är nyckeln till samförstånd om vargpolitiken

2013-08-30 |

Svenska Rovdjursföreningen anser att många av förslagen i utredarens betänkande kan utgöra viktiga byggstenar för en stabilare vargförvaltning i Sverige. Men det förutsätter att processen för att fastställa vargstammens gynnsamma bevarandestatus blir trovärdig och i linje med art- och habitatdirektivets intentioner. Om målet med betänkandet är ett brett samförstånd krävs därför att utredarens förslag om gynnsam bevarandestatus ändras på flera väsentliga punkter. Det är några synpunkter som framförs av Svenska Rovdjursföreningen under dagens hearing om Vargkommitténs betänkande.

Vi är positiva till flera förslag, till exempel:

Vi står bakom förslagen som syftar till en bättre samexistens mellan
tamdjursägare och rovdjur, som utveckling av ersättningen för skador orsakade av rovdjur och skadeförebyggande åtgärder.

Så länge besluten fattas på ett rättssäkert sätt och med
stöd i lagstiftningen kan en förenklad skyddsjakt vara rimlig, med reservation för att det är oklart hur förslaget ska implementeras och vad resultatet av det kan bli.

Det är mycket bra med en handlingsplan för hur naturlig invandring ska säkerställas, samt att Naturvårdsverket ska utveckla en sådan tillsammans med renägarna. Det är en viktigt att varg ska få förekomma i renskötselområdet.

Att det blir tillåtet med licensjakt på varg först när gynnsam bevarandestatus är uppnådd, är mycket positivt. Men det förutsätter att förslagen om hur gynnsam bevarandestatus ska fastställas förändras i grunden.

Om utredningens förslag om gynnsam bevarandestatus
Vi är kritiska till utredaren utgår ifrån att gynnsam bevarandestatus för varg ska sättas så lågt som möjligt. I stället är det intentionerna i art- och habitatdirektivet som ska ligga till grund för framtagandet av gynnsam bevarandestatus, alltså att arten ska vara vital och ha
goda utsikter att fortsätta vara det även i framtiden.

Beräkningen av gynnsam bevarandestatus ska göras utifrån vad
som behövs för en långsiktigt livskraftig population, inte en kortsiktig, som utredaren föreslår. De genetiska aspekterna måste finnas med i beräkningen, inte hanteras vid sidan om.

Hela värdet ska tas fram på vetenskaplig väg istället för, som utredaren föreslår, delas upp i en vetenskaplig och en politisk del. Vi menar att Naturvårdsverket ska ha ansvaret för processen. Det ska inte, som föreslås, delas med Jordbruksverket, som har sin kompetens inom andra områden, som inte är relevanta i detta sammanhang.

Beslut om gynnsam bevarande status ska inte skyndas på, som
utedaren föreslår. Tvärtom ska det till en ny process där det finns utrymme för öppenhet, förankring och för att skapa vetenskaplig konsensus mellan forskare från olika vetenskapliga discipliner och forskarmiljöer.

 

 

Gå till arkivet