Fritidsjakt ska inte få bestämma faunan

2007-02-20 |

Jag känner lättnad över att den så kallade Hebyvargen skonas. Så snart man spårar en varg i vårt vidsträckta land ropas det på skyddsjakt.

Hebyvargen är möjligen två individer. Troligen befinner den eller de sig inte längre i Hebytrakten. Vargar travar miltals varje dygn. Alla vet att vargen är farlig för löslöpande jakthundar och för betesdjur inom bristfälliga stängsel. Båda problemen kan åtgärdas: pingla på hunden och goda stängsel med eltråd upptill och nedtill. Bidrag från länsstyrelsen finns.

I Ryssland har man länge med framgång använt pinglan, och även här i Sverige. Ingen jakthund med pingla har råkat ut för rovdjur. Den som har betesdjur i vargland har både rättighet, skyldighet och möjlighet att skydda sina djur.

All jakt med löshund är riskfylld för hunden. Den minsta risken är att hunden skadas av varg. Fritidsjakten med löshund kan inte avgöra vilka djur som tolereras i den nordiska faunan. Vi rovdjursvänner förstår fasan att se sina betesdjur lemlästade. Enligt lammproducenterna är lösspringande hundar de som skadar flertalet betesdjur. Vi förstår också fasan att se sin hund rovdjursriven.

Vi människor måste finna sätt att samexistera med rovdjuren. Jägare skjuter fler än 100 000 älgar och 150 000 rådjur årligen i Sverige. Svenska Jägareförbundet klagar ändå över "sviktande klövviltstillgång". Rovdjuren tar tio procent av klövviltet för att försörja sig och sin avkomma. Nog räcker maten. Till alla. Både till människor, som jagar för sitt nöjes skull, och de som måste ha den för kunna existera: rovdjuren.

Marianne Ekholm
Svenska Rovdjursföreningen

Publicerad i Uppsala Nya Tidning 2007-02-20

Gå till arkivet