”Fel att skjuta alfavargar i Amungenreviret”

2010-01-14 |

Vargjakten kunde ha genomförts på ett bättre sätt. Det tycker Alf Albertsson som tillsammans med sin sambo Eva bor i den lilla byn Sjösveden väster om Gruvberget på Bollnäs finnskog. Att man sköt alfaparet i Amungenreviret upprör Alf och han menar att jakten skulle ha riktats mot vargar som har upplevts som besvärliga.

– Nu sköt man alfadjuren i en vargfamilj som aldrig förorsakat någon skada och det gör mig upprörd, säger Alf.

– Vad händer nu med valparna, undrar Alf. Om de får svårt att själva skaffa föda finns risken att de söker sig mot samhällen och då blir betraktade som närgångna. Då kan de också de få skjutas, befarar han.

Alf, som är åkare och maskinentreprenör, har bott i den lilla finnskogsbyn i hela sitt liv och har med stort intresse följt vargarna i området sedan de på allvar etablerade sig i början på 2000-talet. Under sitt arbete med snöröjning efter skogsbilvägarna har han ofta sett vargspår.

– Redan i slutet på åttiotalet såg jag den första vargen i området. En vargtik, som några år senare blev överkörd av en timmerbil i Jädraås, berättar han.

Den vargen avlöstes senare av två tikar ur en föryngring i Jämtländska Gillhov och som slog sig ner i två olika områden på finnskogen som har kallats Ockelbo- och Amungenreviren. Där fick de valpkullar från början av 2000-talet. När nu alfadjuren, den halsbandsförsedda honan och den stora hanen i Amungenreviret är skjutna, avvisar Alf bestämt påståenden att det skulle vara av en tillfällighet.

– Det var rent medvetet, säger Alf bestämt.

Sedan berättar han att när han var ute och snöröjde vägarna i sjösvedsområdet under första jaktdagen, hade han svårt att komma fram för alla jägares bilar efter vägarna. Och när Alf stannade för att fråga en jägare vad som var på gång, fick han till svar att det var vargjakt. På frågan hur det gick fick han till svar:

– Jo vi har alfaparet här inne nu, svarade jägaren.

– Men den dan fick dom inte tag i vargarna, utan de gick ur området och ner till Kölsjön och där sköt dom alfaparet dagen efter, berättar Alf.

– Det var ingen slump att alfadjuren sköts, de visste precis vilka vargar de sköt på, den uppfattningen har jag fått, säger han.

Vid två tillfällen har Alf sett alfahanen i Amungenreviret. Vid ett tillfälle på bara ett femtontal meter och i närheten av sin bostad.

– Vi tittade på varandra i fem sekunder, sen var vargen borta. Den var stor, mycket stor och att man skulle ha skjutit den av misstag ser jag som uteslutet menar Alf.

– Tassavtrycken var lika stora som min hand, säger han med beundran i rösten. Pälsen var ganska ljus och vargen var hög i framändan, uttrycker Alf.

Det är ingen tvekan att Alf redan saknar vargarna som under några år funnits kring den lilla byn och Alf berättar med känsla om de gånger då han hört vargarna yla över närbelägna Häsbosjön.

– Vilken konsert de höll! Man trodde sig vara förflyttad långt bort till Alaska.

– Det var ju så naturligt och vargarna har aldrig varit till besvär. De har inte tagit vare sig hundar eller tamboskap.

– Sån här jakt kan de inte hålla på med, fortsätter Alf. Att skjuta sådana här fullt friska kraftiga djur måste vara fel. Idiotiskt! Inte får man någon bättre vargstam om man gör så här, säger han med eftertryck.

Uffe Stridsberg

Publicerad i Dalabygden 100114

Dokument för nedladdning

100114 Fel att skjuta alfavargar.pdf

Gå till arkivet