En viltförvaltning värd namnet?

2010-01-04 |

I lördags började jakten på våra 240 vargar. De är för många sägs det, och fram till mitten av februari får 27 vargar skjutas! Vi är djupt bekymrade över att man tillåter en sådan kraftig begränsning av en så liten stam. Denna jakt aktualiserar också frågan om hur de svenska viltstammarna skall skötas.

I december beslöt regeringen att den framtida viltförvaltningen i landet till viss del skall styras av Viltförvaltningsdelegationer. Dessa skall ersätta de viltvårdsnämnder och rovdjursgrupper som tidigare funnits på varje länsstyrelse. Delegationen skall hantera såväl det jaktbara viltet som vissa frågor gällande de fem ”stora” i den statliga rovdjurspolitiken; björn, varg, järv, lo och kungsörn.

Det finns starka skäl att ta upp den nya delegationens utformning till diskussion. Särskilt när det gäller de stora rovdjuren handlar det om mycket sårbara populationer i de enskilda länen. Det säger sig självt att dessa små populationer måste hanteras med stor sakkunskap och varsam hand.

I regeringens beslut sägs att landshövdingen skall vara ordförande i delegationen samt att landstinget skall utse fem ledamöter på politiskt mandat. Därutöver skall polisen ha en ledamot och följande intressen en ledamot var: jakt- och viltvård, naturvård, friluftsliv, ägare och brukare av jordbruksmark, lokalt näringsliv och turism samt skogsnäring.

Många tycks tro att det finns ett utbrett missnöje med den hittills förda rovdjurspolitiken, men opinionsundersökningar visar tvärtom att det finns ett stort stöd och en tydlig majoritet för rovdjur i Sverige.

Erfarenheter från Norge, där rovdjursgrupperna tillsätts politiskt, är att partierna nästan genomgående utser aktiva jägare. Det har också varit snarare regel än undantag att näringarna (som jord- och skogsbruk) representerats av jägare i de svenska regionala rovdjursgrupperna. I ett mellansvenskt län var samtliga elva ledamöter aktiva jägare. I befolkningen är andelen jägare bara tre procent.

Vi vill uppmana såväl landstingspolitikerna som berörda näringar och andra intressen att se till att vi får en bred representation i den nya Viltförvaltningsdelegationen. De politiker som utses bör spegla den allmänna opinionen och inte de högljudda minoritetsgrupper som rovdjursmotståndarna faktiskt är. Frågor om vilt och rovdjur berör oss alla – och inte enbart jägarna som många tycks tro. Därför är det viktigt att vi får en viltförvaltning värd namnet och att en bred biologisk kunskap väger tyngre än jaktintresse när delegationens ledamöter utses.

Marie-Helene Bergstrand, Svenska Rovdjursföreningen i Halland

Tommie Fagerberg, Hallands Naturskyddsförening

Anders Wirdheim, Hallands Ornitologiska Förening

Publicerad i Hallands Nyheter 100102 och Hallandsposten 100104

Dokument för nedladdning

100102 Hallands nyheter Viltförvaltning värd namn.pdf

Gå till arkivet