Därför överklagar vi

2014-01-24 |

I media och på webbsidor och bloggar sprids en bild av att Rovdjursföreningen och andra miljöorganisationer obstruerar i vargfrågan genom att i tid och otid överklaga myndighetsbeslut om vargjakt. Det är en felaktig bild. Det finns starka motiv för de överklaganden vi faktiskt driver.

Rätten att få myndighetsbeslut prövade i domstol är en hörnpelare
i varje rättsstat. Miljöorganisationers rätt att föra talan i miljöärenden är garanterad i en särskild konvention inom EU, den så kallade Århuskonventionen. Att det tidigare inte gått att överklaga beslut i jaktärenden i Sverige har varit ett omotiverat undantag och en brist i vårt rättssystem.

Svenska Rovdjursföreningen är part i sammanlagt fyra rättsprocesser rörande vargförvaltningen i Sverige. Ett av dem gäller beslut om skyddsjakt på den så kallade Junseletiken, en genetiskt viktig varg som invandrat från Finland/Ryssland. De andra tre gäller licensjakten 2010, 2013 och 2014, och är strängt taget ett sammankopplat ärende.

Vi anmälde beslutet om licensjakt 2010 till EU-kommissionen, eftersom vi menade att det stred mot EU:s art- och habitatdirektiv. Den lagstiftning som ger skydd åt varg och andra hotade arter. Det ledde till att EU-kommissionen öppnade ett överträdelseärende mot Sverige. Det ärendet är ännu inte avgjort.

För EU-kommissionen är det viktigt att den som klagar har uttömt alla möjligheter att få ett ärende prövat på nationell nivå. När vårt klagomål till kommissionen lämnades in avvisade svenska förvaltningsdomstolar rutinmässigt överklaganden av jaktbeslut från Rovdjursföreningen och andra miljöorganisationer, med motiveringen att vi inte har talerätt.

Vi har ändå fortsatt att överklaga några speciella ärenden, främst för att visa EU-kommissionen att vi gör vad vi kan för att få vsargjaktsbeslut prövade i Sverige. Det är bättre att tveksamma jaktbeslut prövas i Sverige än att vi måste vända oss till EU.

Förvaltningsdomstolen gav oss talerätt när det gällde Junseletiken. När vi sedan överklagade licensjakten 2013 beslöt förvaltningsdomstolen även
att ta upp licensjaktsärendet till prövning. Detta fall var ännu inte avgjort i
Kammarrätten när Naturvårdsverket beslutade om licensjakten 2014 och för
att driva vår linje konsekvent tvingades vi då överklaga även detta beslut.

Miljöorganisationerna har hittills vunnit i samtliga processer. Domstolarna har stoppat såväl skyddsjakten som licensjakterna. Det visar vilken part det är som obstruerar. Det rimliga vore att regeringen och Naturvårdsverket slutar fatta jaktbeslut på grunder som underkänts i domstol tills den rättsliga prövningen är slutgiltigt avgjord, såväl på EU-nivå som i Sverige.

Ytterst handlar det ju om när vargstammen är tillräckligt stabil för att det ska vara rimligt med en begränsande licensjakt, liksom om Sverige åstadkommit en långsiktigt hållbar förvaltning av stammen. Vår ståndpunkt är att man ännu inte kommit dithän vilket vi kontinuerligt framfört till regeringen.

Vi har ingen önskan att diskutera svensk vargförvaltning i domstol. Vi vill söka konstruktiva lösningar och vi är beredda att diskutera kompromisser. Men vi kan inte samarbeta med en regering och en myndighet som inte respekterar det juridiska ramverk som gäller för förvaltningen
av våra stora rovdjur.

Ann Dahlerus
generalsekreterare Svenska Rovdjursföreningen

Gå till arkivet