Brev till Rovdjursutredningen

2007-06-16 |

Åke Pettersson, regeringens rovdjursutredare sedan våren 2006, fick ett brev den 16 juni av en djurägande landsbygdsbo i rovdjursmarker:

Hej!

Jag heter Christina Färnström och är en alldeles vanlig djurägare, som bor på landsbygden i södra Dalarna. Jag har till största delen växt upp här och känner att jag nog är representativ för den största delen av oss ”på landet”. Det är därför med växande ilska och frustration som jag tar del av alla de inlägg som kommer från de rovdjursnegativa/hatande människor som säger sig representera oss lansbygdsboende och menar att rovdjuren (läs vargen) förstör vår livskvalitet.

Jag och många andra tycker att vår livskvalitet höjs i och med dessa praktfulla djurs återinträde i vår natur. Bara det att veta att de finns där och att ibland även ha turen att få se dem, det är fantastiskt tycker vi.

Att det sen är jägare (många i LRF och kennelklubben är även jägare) som klagar mest på rovdjuren, det tycker i alla fall jag är nästan ironiskt, med tanke på vad en del ur jägarkåren själva orsakar med sin framfart och brist på hänsyn. Det har alltid funnits djur här på gården och vi har aldrig lidit av rovdjuren, vi har ordentligt stängslat (vilket hör till alla djurägares skyldighet faktiskt) och ser till våra djur. Katter och hundar är inne på nätterna och det är inget märkvärdigt med det. Jag ser regelbundet lospår i utkanten av en hästhage och både björn och varg har passerat; jättespännande tycker vi.

Däremot har vi vid ett flertal tillfällen haft problem med jägare och jakthundar. Det är inte alls roligt att efter att man kostat på ett sto kanske 10 000-15 000 kr för att bli dräktig och sen kasta sitt föl pga. att jägare skjuter inne i eller i strandkanten på hästhagen. Hade det varit ett rovdjur hade jag i alla fall fått ersättning, men att få tag på en jägare i skymning/mörker en sensommarkväll, det är inte lätt då de inte ens svarar på tilltal.

Då vi talat med jaktlaget om detta menar en del att vi får väl hålla våra djur inne då och vara glada att de i alla fall inte jagar inne på gården. Det går inte bedriva hästuppfödning och inte kunna ha sina djur ute i hagarna, det strider mot alla hästens behov av att leva så naturligt som möjligt. Att sen hästar skadar sig när de flyr från sina ”skjutande och skällande” fiender, innebär också ett onödigt lidande för dem. Man kan aldrig åka bort eller slappna av i övervakningen, inte pga. rovdjuren, utan pga. vissa jägare.

Jag tror att det skulle behövas mera utbildning och kontroller för att få jaga och inneha vapen, det skulle underlätta för de ”riktiga” jägare som finns överallt, men tyvärr inte hörs så mycket.

Så snälla Åke Pettersson, ha detta i åtanke under din rovdjursutredning, vi ÄR väldigt många landsbygdsbor och djurägare som vill ha våra rovdjur kvar i vår natur. Många av oss är dock lite rädda för att göra sin röst hörd, kanske pga. hot och utfrysning i hembygden. Men vi finns och vi betalar skatt, vi har rätt till vår åsikt om detta, vi är inte rättshavererade ”vargkramare”. Naturligtvis måste man ta bort ”problemdjur” och på sikt tillåta en kontrollerad jakt. Det blev ett långt brev, men frågan är viktig för många.

Med vänliga hälsningar och hopp om framtida, sunda beslut, Christina Färnström

Gå till arkivet