Även jägare får anpassa sig till 2000-talet

2008-02-15 |

I travets värld kallar vi det helstängt, skygglappar som gör att hästen bara ser den lilla ytan rakt framför sig. Det verkar som att Gunnar Glöersen också går med helstängt, för han ser ju bara till den del av jägarkåren som ser sig ”drabbade” av rovdjuren och vill att hänsyn ska tas till dem, deras familjer, deras hundar, deras jakt och framför allt; deras älgar och rådjur.

Jämför fallet med den i Örebro levande markägarens möjlighet att ta del av älgarna som fälls i Norrbotten med en restaurangägare som byggt upp sitt livsverk utefter en större genomfartsled i någon mellanstor svensk stad, massor av tex. fjällturisterna stannar och äter där, rörelsen blomstrar och allt är toppen. Sen byggs helt enkelt vägen om och dras en mil utanför staden och någon annan kan öppna ett nytt ställe där. Vem tar hänsyn till den stackaren i staden då? Ingen alls, han förväntas anpassa sig till den nya situationen bara.

Inget annat fritidsintresse eller ens företag kan kräva att resten av befolkningen ska ta hänsyn till att förändringar runt omkring inte får påverka förutsättningarna för utövandet. Hur är det möjligt att vissa jaktlag fått stå över älgjakten på senare år, därför att så gott som alla älgar är slut, trots att det inte några vargrevir där. Hur kan detta då vara möjligt?

Jägarna behövs, men de ska vare sig ha mer hänsyn och uppbackning eller kräva detta, än vad andra fritidsintressen och företag får eller kräver. De är inte guds gåva till mänskligheten och det är dags även de inser detta. Vi är dessutom väldigt många på landsbygd och i rovdjurstäta trakter som inte lider det allra minsta av rovdjuren. Varför det, jo vi kanske är villiga att anpassa oss och våra verksamheter till 2000-talet.

Christina Färnström, Dalarna

Publicerad i Aftonbladet 2008-02-15

Gå till arkivet