All jakt på varg försämrar läget

2008-09-19 |

Riksdagens etappmål har ingen koppling till när vargstammen tål jakt, utan är ett delmål som ska utvärderas för att ersättas med ett mer realistiskt mål för att uppnå en livskraftig vargstam, skriver Ann Dahlerus och Mats Hansson.

REPLIK Rovdjur

Svar till Lennart Johannesson med flera (NWT 12/9)
I ett medialt utspel i förra veckan kräver Svenska Jägareförbundet – med hänvisning till förslag i en ännu obehandlad utredning – att regeringen ska fatta dramatiska beslut om att öppna för storskalig jakt på varg i syfte att begränsa vargstammens storlek.

Det inflytelserika Jägareförbundet, som får rikliga bidrag av staten för att leda delar av jakten och viltvården i landet, uppmanar regeringen att köra över det befintliga rovdjurpolitiska riksdagsbeslutet och hoppa över gängse demokratiska processer! Att vargstammens tillväxt ska stoppas när etappmålet om 200 vargar har nåtts är ett illa underbyggt och orimligt förslag från utredningen, som inte behandlats av regeringen och än mindre diskuterats i riksdagen än.

Riksdagens etappmål har ingen koppling till när vargstammen tål jakt, utan är ett delmål som ska utvärderas för att ersättas med ett mer realistiskt mål för att uppnå en livskraftig vargstam. Sanningen om den påstått ”skrämmande höga” tillväxten i vargstammen, är att dödligheten är mycket hög (30 procent), samtidigt som tillväxttakten halverats (från 24 procent till 12 procent) under 2000-talet. Hälften av dödligheten utgörs av illegal jakt.

Trots Jägareförbundets utspel tror vi att de flesta jägare med en sansad hållning till både jakt och rovdjur tar avstånd från förbunds­ledningens eftergifter till de mest extrema elementen i jägarkåren som knappt tolererar varg i markerna. Men de förstnämnda överröstas tyvärr av vargmotståndarna och hörs sällan i debatten.
Idag är inaveln och den genetiska utarmningen i kombination med den illegala jakten det största hotet mot vargstammen på knappt 200 djur. All form av jakt i dagsläget riskerar att förvärra den akuta genetiska situationen och rent beståndsbegränsande jakt står i strid med kraven i EU:s naturvårdslagstiftning. Om vargen ska återfå något av sin forna funktion i ekosystemet, en funktion som man numera tar på allt större allvar i den moderna viltforskningen, bör Sverige ha betydligt generösare mål för vargstammen än vad som diskuteras idag.

Enligt Jägareförbundet är de skador vargen åstadkommer på både tama och vilda djur så stora att jakten förstörs. Vargskadorna är icke desto mindre ganska begränsade i Sverige och uppgår till ett hundratal tamdjur per år i genomsnitt och som mest ett 30-tal hundar, huvudsakligen jakthundar. Under hård press har regeringen under senare år, genom flera lättnader i jaktförordningen, underlättat väsentligt för djurägare att kunna skjuta varg som hotar tamdjur – inklusive jakthundar – utan att riskera åtal för detta. Trots att dessa eftergifter går långt för att tillgodose jägarnas intressen kommer ständigt nya krav på vargjakt.

Att älgstammen minskat så kraftigt beror inte främst på vargen, utan på skogsbolagens krav på minskade betesskador och högre älgavskjutning.

Det är dags för förbundsledningen att ta sitt förnuft tillfånga och – istället för att ständigt propagera för att vargen hotar jaktens intressen – uppmuntra de jägare som ser vargen som ett naturligt och spännande inslag i de svenska skogarna!

I den stora opinionsundersökning som Fjällmistra presenterade 2005, uttryckte en överväldigande majoritet av den svenska befolkningen sitt stöd för den befintliga rovdjurspolitiken. Svenska folket vill ha en livskraftig vargstam och det står alltmer klart att Jägareförbundet fjärmar sig helt från såväl den allmänna opinionen som från den biologiska verklighet som med övertydliga tecken visar att det sista vargstammen behöver är storskalig jakt.

Ann Dahlerus
generalsekreterare Svenska Rovdjursföreningen

Mats Hansson
ordförande, Svenska Rovdjursföreningen

Relaterade länkar

Gå till arkivet