YTTRANDE: Forskningsjakt på lodjur bedrivs under former liknande illegal jakt

2008-01-19 |

Svenska Rovdjursföreningen, SRF, har skickat en yttrande till Naturvårdsverket och Viltskadecenter och begärt att Naturvårdsverkets tillstånd för Viltskadecenter att bedriva jakt på det fridlysta lodjuret i projektet ”Försök med att hitta en toleransnivå för lodjur i Njaarke sameby, Jämtlands län”, omedelbart återkallas och att Viltskadecenter avbryter jakten.

Grimsö Forskningsstation fick beviljad jakt på sex lodjur i Njaarke sameby i Jämtland i forskningssyfte. Forskningsjakten ska visa vilken effekt lodjuren har på renhjorden och projektet ska vara ett test på hur många lodjur som kan finnas i närheten av en renhjord av Njaarkes storlek.

SRF ifrågasätter starkt både det vetenskapliga värdet av studien och dess genomförande och kräver att studien ska granskas och godkännas av en djuretisk forskningsnämnd.

Om den aktuella skyddsjakten på lodjur i Njaarke sameby skriver SRF i yttrandet:

SRF är starkt kritisk till hur lodjursjakten bedrivs utan att ansvariga för projektet eller länsstyrelsen är med under själva skyddsjakten. Att inte ange i skyddsjaktsbeslutet vem eller vilka som har rättighet att utöva skyddsjakten har inneburit att bl. a. norska jägare deltar. 20 st jägare med snöskoter anges som behöriga men dessutom tillkommer uppenbarligen passkyttar som inte finns angivna i länsstyrelsens beslut.

Jaktvapen fraktas på ryggen av snöskoterförare och lodjur spåras framåt med snöskoter. Följden blir att lodjur stressas och förföljs med snöskoter under liknande förhållanden som sker vid illegal jakt. Vid det senare räknas jaktbrottet som grovt när motorfordon används. Polisens tillsyn försvåras betydligt och det inte går att avgöra om det samtidigt finns personer som begår faunakriminell verksamhet.

Vem som helst får jaga, och eftersom det inte finns något angivet i beslutet vad som ska ske med lodjursskinnen får skyttarna därmed behålla dessa. SRF finner det väldigt märkligt att det har lämnats ett muntligt beslut av Naturvårdsverket innan projektansökan har inlämnats till Naturvårdsverket.

Projektets ansökan är inte underskriven av någon ansvarig eller projektledare. Vid kontakt med Naturvårdsverkets viltkommitté fick SRF beskedet att viltkommittén inte är inblandad och inte har fått någon information om predationsstudien. Nordiska koordineringsgruppen för rovdjursforskning har inte heller blivit informerade om studien.

SRF anser att Njaarkestudien ska genomgå prövning i en djuretisk forskningsnämnd och att den där måste få godkänt för att få fortsätta.

SRF är också förundrad över jaktbeslutet på lodjur under januari månad, då man tidigare bedömt att det innebär en risk för att ungar svälter ihjäl om honan skjuts.

SRF hänvisar i yttrandet till bland annat Habitatdirektivet artikel 12 som förbjuder

- "allt avsiktligt dödande och fångst av" de arter som listats i annex IV: strängt skyddade arter. Undantag från detta stränga skydd listas i artikel 16 a-e.

- 16d. "För forskningsändamål och undervisning, för att återinföra och eller förstärka populationer av dessa arter eller för uppfödning och avel för att genomföra sådana åtgärder, inklusive konstgjord spridning av växter

Yttrandet har avgivits av Berth-Ove Lindström och Karin Ericson, SRF:s representanter i de lokala rovdjursgrupperna i Norrbottens respektive Jämtlands län, tillsammans med SRF:s ordförande Mats Hansson.

Hela yttrandet finns att hämta som pdf på sidan Remissvar och skrivelser.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen