Ytterligare en varg sköts i Hedmark under onsdagen

2012-10-31 |

I dag onsdag sköts en varg i Elvål i Rendalen i norska Hedmark, grannlän till Värmland och Dalarna.
Det var den andra vargen som sköts under den pågående licensjakten i Hedmark. Det var en stor hanvarg på nästan 50 kilo vilket tyder på att den nyss hade ätit. Elvål ligger rakt väster om sjön Femunden.
På licensen fanns fyra vargar, två av dessa är skadeskjutna och båda var avräknade kvoten i måndags. Men i måndags gjordes spårningar av den senast påskjutna och då gjordes bedömningen att skadorna inte var livshotande eftersom den rört sig över ett stort område efter påskjutningen sent söndag eftermiddag. Vilket innebar att den skadade vargen inte längre räknas som skjuten och därmed återstår en varg på Hedmarkslicensen.

Förra veckan på onsdag sköts en varg i Engerdal, också det i norra Hedmark men närmare svenska gränsen i höjd med Idre.

Båda de skadeskjutna vargarna sköts av älgjägare under pågående älgjakt vilket har uppmärksammats av miljörörelsen i Norge som ifrågasätter om inte större krav måste ställas på de som skall jaga varg i framtiden.
Den andra skadeskjutna vargen påsköts redan i inledningen av jakten och den har räknats av eftersom man inte säkert kan säga att den fortfarande är i livet.
Utöver jakten i Hedmark har en varg körts på i området under oktober och gått undan. Olyckan skedde i Knappom längre ner i Hedmark i höjd med norra Värmland. Den påkörda vargen är norskfödd i Slettåsreviret i Trysilområdet. Det kunde man konstatera sedan pälsrester och skit som blev kvar på vägen DNA-testats.
Vargen som sköts Rendalen i dag är varg nummer 37 som dött i Skandinavien hittills i år. En av de två skadeskjutna är inräknad.

I hela Norge utanför ulvsonen i Hedmark får 12 vargar skjutas under licensjakten som pågår 1 oktober till 31 mars. Det är en tredjedel av den norska vargstammen.
Jakten får ske i följande områden och antal: Troms og Finnmark fyra vargar, Midt-Norge en varg, Oslo, Akershus, Östfold och Hedmark fyra vargar, Oppland en varg och Aust-Agder, Telemark, Buskerud, Vestfold, Sogn og Fjordane, Hordaland, Rogaland, Vest-Agder två vargar.

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen