Ytterligare en varg dödad under löshundsjakt

2011-10-23 |

Uppdaterad 24 oktober
Löshundsjakten fortsätter att skörda liv bland vargarna i landet. På söndagen dödades en varg som attackerade en lösjagande hund i skogarna mellan Åmot och Ockelbo i Gävleborg.
I Värmland i Jangenreviret söder om Torsby påsköts och skadades en varg i samband med löshundsjakt.

Sedan förra fredagen har fyra vargar påskjutits i samband med löshundsjakt, en påskkjuten varg norr om Hagfors i måndags ansågs skadad men lindrigt och fick gå utan vidare eftersök på tisdagen.
Eftersök på den skadeskjutna vargen i Jangen pågår.
Till detta ska läggas den varg som förra fredagen på Vikbolandet öster om Norrköping sköts efter en lång tid av skyddsjakt på den.
Just nu pågår skyddsjakt på en genetiskt viktig varg söder om Ljungby. Det är vargen Kynna som på försommaren vandrade ner genom södra Sverige från det norska reviret Kynna som ligger inne i Norge i höjd med Nordvärmland.
Hennes brott är några attacker på får i det område hon trampat in som sitt revir under sommaren.
Den dödade vargen på söndagen är varg nr 45 som av olika anledningar dött i Skandinavien sedan nyåret.

(Uppdateringen är gjord efter att nya uppgifter om påskjutningen i Jangenreviret i Värmland. Först angavs att vargen var död, nu har dessa uppgifter ändrats till skadad.)

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen