WWF anordnar tigerseminarium den 21 oktober

2010-10-15 |

Tigern är en av jordens alla hotade arter. 2010 är i den kinesiska mytologin tigerns år. Ska 2010 bli det år då utvecklingen för världens återstående tigrar vänds?

Den 21 oktober kl 13.00-17.00 genomför Världsnaturfonden WWF och Natur­historiska riksmuseet ett Tigerseminarium. Det är de främsta experterna från Ryssland, Indien och Kambodja som berättar om tigerns situation och vad man kan göra åt den.

Seminariet är även ett försök att finna gemensamma nämnare i rovdjursförvaltning mellan Indien och Sverige – det kan ge både perspektiv på olika frågor och nätverk för utbyte av erfarenheter. Tigerns överlevnad bygger på att åstadkomma en hållbar förvaltning där lokala, regionala, nationella och internationella intressenter arbetar tillsammans. Se bifogade inbjudan.

Plats: Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm
Tid: 21 oktober, 13.00-17.00
Anmälan: Senast 12 oktober via e-post: tigerseminarium@wwf.se

Se hela programmet nedan (pdf).

Dokument för nedladdning

Inbjudan_Tigerseminarium_21_oktober_ 2010.pdf

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen