Vuxen vargtik påkörd och dödad i Norge

2011-10-04 |

En varg hittades förra veckan påkörd och död nära samhället Kirkenær i Grue kommun som är gränskommun till Värmland i höjd med Östmark.
Vargen har inga yttre skador men väl skador som tyder på att den är påkörd.

Troligen har påkörningen skett på  riksväg 201 mot Svullrya som går genom Kirkenær. Vargen återfanns av en timmerbilsförare cirka 100 meter från rikgsvägen.
Statens Naturoppsyn och polisen i Hedmark har varit på plats. Inget tyder på att vargen skjutits. Däremot finns tecken som starkt tyder på att den blivit påkörd.
Vartiken har skickats tlll Statens Naturoppsyns kontor i Evenstad i Hedmark for obduktion.
Om det är en revirtik eller en ensam tik får framtiden utvisa. Det finns några revir i området att välja mellan. Bland annat Kynnareviret som har en invandrad finsk/rysk varghane.
Obduktionen kommer att visa om tiken har fått valpar nyligen.
Vargtiken är varg nummer 42 som av olika anledningar dött i år.
Den döda vargen kan innebära att den licensjakt som ska starta om två veckor nu blir jakt på två vargar istället för tre. Om det nu blir någon jakt över  huvudet taget.
Jakten är nämligen överklagad. Överklagandet har dock förkastats enhälligt av Rovdjursnämnderna i Hedmark,  Ackers hus och  Oslo och Östfold.
Nu är det upp till miljödepartmentet att  avgöra frågan om det blir någon jakt.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen