Viltvård: Fjällrävarna i Helags har gått från två kullar till 29 på 15 år

2015-07-24 |

Antalet fjällrävsföryngringar i Jämtland och Härjedalen har i år slagit rekord. 29 valpkullar bara i fjällmassivet Helags är inventerade.
Och i Stekenjokkfjällen i norra länet har konstaterats åtta föryngringar.

Det är resultatet av hårt och idogt arbete från Länsstyrelsen i Jämtland parallellt med ett flerårigt svenskt-norskt samarbete.
Men det är inte bara Jämtland som får del av sina fjällrävar. Helagsfödda rävar vandrar ut till andra fjällområden i Skandinavien som norska Dovrefjäll och Sösjö- och Offerdalsfjällen i Sverige.
Det berättar Lars Liljemark som arbetar som naturbevakare på Länsstyrelsen i Östersund. Arbete med fjällrävarna sker främst genom utfodring av torrfoder och hundmat under sommaren. Det läggs i foderautomater vid bebodda lyor. Vintertid körs slaktrester och trafikdödade älgar ut. Även veterinärbesiktade slaktrester från renar används.I Jämtlands län finns drygt 50 foderautomater på fjället. Oftast står de i närheten av bebodda fjällrävslyor.
Varje automat fylls med 150 kilo hundfoder per år så drygt 7 ton levereras och läggs ut, ett arbete som är extra viktigt de år det inte finns mycket sork och lämmel.
JB

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen