Västmanland först ut med "utökad skyddsjakt" - sju vargvalpar ska göras föräldralösa

2012-01-17 |

Foto: Hans Ring. Skyddsjakten i Skultunareviret ska inriktas på föräldraparet.

Två dagar innan varglänens rovdjurshandläggare skall samlas på Naturvårdsverket i Stockholm för att få riktlinjerna för den nya ”utökade skyddsjakten” gör Länsstyrelsen i Västmanland entré på den vargpolitiska arenan med ett mycket utstuderat skyddsjaktbeslut på de två föräldradjuren i Skultunareviret.
Inte nog med att vargparet skall dödas under parningsmånaden från nu och fram till den 29 februari, de kommer att lämna efter sig sju eller åtta valpar födda i månadsskiftet april maj förra året.

Och som om inte det räcker har Länsstyrelsen gett tillstånd att vargparet får sökas dygnet runt med, och skjutas från, motorfordon. Och dessutom ska det få ske med all tänkbar belysning.
Och rovdjurshandläggaren David Bruun överväger nu att sätta in helikopter för att döda vargparet.

Vad har då dessa vargar gjort som föranleder att vargfamiljens föräldradjur ska dödas och att valparna därmed lämnas vind för våg? Det handlar om valpar som är mellan nio och tio månader gamla och fortfarande i stort behov av föräldradjuren för sin överlevnad under senare delen av vintern.

Tre hundar och 15 får
Enligt Länsstyrelsens motivering till att säga ja till skyddsjakten har vargparet har tagit 15 får, de har tagit en (1) sällskapshund och de har tagit två (2) jakthundar. Och de har varit i slagsmål med en (1) fårhund av rasen border collie.
Vad skadorna på fåren beträffar har dessa redan avgjorts i två ansökningar om skyddsjakt dagarna efter angreppet. Båda ansökningarna avslogs av Länsstyrelsen med stöd av Viltskadecenter.
Efter dessa båda skyddsjaktprövningar i början av oktober har inga nya attacker på fåren inträffat och därmed torde den skadedelen redan vara avgjord.

Förebyggande som fungerat
Det som finns anledning att påpeka vad gäller attacken på de15 fåren på Rörbo gård 3 oktober är att besiktningsmannen menar att det var dåligt röjt utefter det rovdjursavvisande stängslet vilket kan ha medför för låg spänning i trådarna.
Efter angreppet på fåren utfördes en rad akutåtgärder med hjälp av länsstyrelsen. Stängslet fick en översyn och röjning och en säkrare vinterhage har byggts samtidigt som gården försetts med ljudskrämmor.
Sedan dess har inga nya attacker mot gårdens får förekommit. Man har alltså vidtagit skadeförebyggande åtgärder som fungerar och då finns av den orsaken ingen anledning till skyddsjakt längre.
I sin motivering till skyddsjakten skriver Länsstyrelsen att den ”gör bedömningen att de skador som kan hänföras till de aktuella vargarna är i en omfattning som ligger över vad som kan väntas vid en vargetablering.”

Det blir bättre med åren
Snarare är det precis tvärtom, en nyetablering görs för det mesta av unga oerfarna vargar. All forskning visar att vargar som lämnas ifred och får åldras tillsammans i ett revir anpassar sig efterhand som åren går och får mer rutin på att leva på ett bra sätt för alla parter i reviret.
Visst är det dramatisk och sorgligt för den hundägare som får sin hund döda av varg. Men två hundar, den andra jakthunden räknar vi inte, kan inte motivera att två föräldravargar dödas och sju eller åtta valpar lämnas år sitt öde.
Att vi inte räknar den andra jakthunden beror på att den första och den andra har samma ägare och denne bör därför ha varit väl medveten om riskerna när han släppte sin andra hund.
Den bästa förebyggande åtgärden för att förhindra att en jakthund angrips är att inte släppa den.

Dalarna sade nej till Idresamerna
På måndagen avgjordes ett annat skyddsjaktsärende i Dalarna. Det var Idre nya sameby som hade ansökt om skyddsjakt på tre radiomärkta vargar som lever på Drevfjället och närliggande områden i Sverige och Norge.
Avslaget motiveras med att området ligger utanför renskötselområdet och att vargarna inte har orsakat några skador som motiverar att de dödas.

Dokument för nedladdning

Beslut.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen