Vargvän dömd för olaga hot mot rovdjurshandläggare

2013-07-22 |

Ett viktigt arbete för Rovdjursdjursföreningen är att sprida kunskap om vargen och andra rovdjur. Okunskap är roten till mycket i den snedvridna debatt mellan bevarare och värnare som pågår i Sverige. Här i föreningens monter på Vildmarksmässan i Stoc

Den svenska vargdebatten befinner sig i dag på en så låg nivå att våra naturbevakare i lag fått tillstånd att ha identitetskort utan personnummer. Detta för att inte underlätta för de mest extrema vargmotståndarna och vargvännerna att ta kontakt med en naturbevakare efteråt om de t ex träffar på varandra ute i skogen och naturbevakaren krävs på identifiering.
En 60-årig kvinnlig vargvän har nu dömts till böter och skadestånd för olaga hot mot en rovdjurshandläggare.

Svenska Dagbladet, SvD, konstaterar i en enkät till landets länsstyrelser att tjänstemän som arbetar med rovdjursfrågor på 13 av de 21 länsstyrelserna har utsatts för trakasserier. Fem av dessa fall är polisanmälda.
I tre län har skyddsåtgärder satts in för enskilda tjänstemän skriver Svd. Det handlar om skyddad identitet och larm.
Den som följer rovdjursdebatten i sociala medier kan själva se de hatkampanjer som blossar upp när ett myndighetsbeslut om varg går fel väg enligt respektive sida.
- De här kampanjerna på nätet är som ett bakgrundsbrus som har en hatisk ton. Så fort vi gör något häcklas det i dessa forum, säger Nils Carlsson, rovdjurshandläggare i Skåne, till SvD.
Enligt Carlsson kan han som tjänsteman inte gå in och svara på felaktiga påståenden. Därför känner sig många handläggare frustrerade.
Kampanjer på nätet varvas med direkta hot mot enskilda tjänstemän.
En handläggare på Länsstyrelsen i Västmanland berättar att han i ett mail blivit mordhotad av en vargvän efter ett beslut om skyddsjakt i Skultunareviret.
Kvinnan som är i 60-årsåldern är nu dömd för hot mot tjänsteman. Hon döms till 2 500 kronor i böter och ska dessutom betala 5 000 kronor i ”kränkningsersättning” till rovdjurshandläggaren. Hennes försvar var att hon tycker om vargar men kunde inte förklara vad som flög i henne då hon skrev mailet. Hon ville bara skrämmas för att få stopp på jakten.
För att sansa debatten behövs ökad kunskap hos båda sidor menar Nils Carlsson i Svds artikel.

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen