Vargtik hittad tjuvskjuten på Branäsberget i norra Värmland

2012-12-27 |

Minst 51 vargar dog i Skandinavien förra året.
I slutet av november hittades en skjuten ung vargtik i västra delen av Branäsberget i norra Värmland avslöjar polisen i Värmland. Polisen har till nu legat lågt för att om möjligt komma tjuvjägarna på spåren men har nu kört fast.
- Vi behöver hjälp av allmänheten, säger polisen.
Vargtiken bedöms vara en årsunge och torde därmed komma från reviret i området.

Vargen är den femtioförsta kända vargen som dött av olika anledningar i Skandinavien. Det finns ett stort mörkertal vad gäller tjuvskjutna vargar.
På flera håll i Mellansverige saknas under första spårsnön antingen hela vargpar eller också enskilda vargar som tidigare gått i par.
Västra delen av Branäsberget där vargen hittades är i samma område som den första valpkullen föddes 1983. Sedan dess har det aldrig varit helt tomt på varg i området. Men det har heller inte blivit de tusentals med vargar som den lokala expertisen siade om då det begav sig. Vargarna i området har varit väldigt anonyma och inte stört lokalbefolkningen speciellt mycket. Branäsberget  med sina 567 meter har under de senaste tio åren utvecklats till ett alpint centrum som står sig väl i konkurrensen med anläggningar uppe i fjällvärlden. Några besvär av vargarna i området har inte rapporterats.
I stort sett i samma område som vargen hittades har också två skjutna älgar hittats. Men polisen har inte kunnat se något direkt samband mellan de tre fallen. Inte mer än att det handlar om tjuvjakt i samtliga fall.
Vargtiken upptäcktes i samband med en legal älgjakt.
Älgarna var urtagna på ett sätt som tyder på att de inte skjutits av några vana jägare.

Så här långt på det nya året har tre vargar mist livet i Skandinavien. På nyårsdagen avlivades en skabbvarg i Lokareviret - den fjärde skabbvargen sedan juli som avlivats i reviret.
Dagen efter sköts en vargtik på skyddsjakt i Svenstaviksområdet och på torsdagen sköts en skadad vargtik nära vägen mellan Västerås och Hallstahammar.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen