Vargrevir ger färre lamm i berörda fårbesättningar

2015-08-26 |

Fårbesättningar som finns i vargrevir eller blivit utsatta för angrepp har en lägre reproduktiv förmågan jämfört med besättningar i områden
utan vargrevir.
Det framgår av den undersökning som SLU på uppdrag Landsbygdsdepartementet nu genomfört.

Uppdraget var att kartlägga hur angrepp av stora rovdjur påverkar landsbygdsföretagens hela ekonomi. Utredningen ska inkludera även indirekta kostnader, alltså andra kostnader än de direkta kostnaderna för dödade och skadade djur.
Lantbrukare som drabbats av rovdjursangrepp lägger ner ett betydande
merarbete för att förebygga och hantera rovdjursangrepp vilket medför
indirekta kostnaderna på i medeltal 19 500 kr per år för en
genomsnittlig fårbesättning som utsatts för angrepp.

För en genomsnittlig fårbesättning som befinner sig i ett rovdjurstätt område,
men inte utsatts för angrepp, uppgår de indirekta kostnaderna till i
medeltal 6 700 kr per år, och för en genomsnittlig nötkreatursbesättning
som utsatts för angrepp uppgår de till 14 400 kr per år.
Här förklarar utredarna själva hur de kommit fram till hur ersättningen för rovdjursskador bör regleras: http://rez.se/ztv0s

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen