"Vargkriget" i SVTs Dokument inifrån

2010-04-27 |

Natt efter natt rullar de fyrhjulsdrivna bilarna runt i vargreviren. Favoritvapnet är en avsågad älgstudsare, lätt åtkomlig vid förarsätet.

I dokumentären Vargkriget har journalisten Peter Andersson och fotografen Björn Markusson träffat nyckelpersonerna i ett nätverk som systematiskt bedriver illegal jakt på varg.

De har hatet till vargen gemensamt, men också frustrationen över rikspolitikernas brist på förståelse för den förändring som vargens utbredning har medfört. Nu är de beredda att riskera långa fängelsestraff för att få bort vargen. De agerar i samtliga varglän och har utvecklat effektiva metoder.

- Skiten ska bort. Så enkelt är det, säger en av dem.

Han är en av initiativtagarna till nätverket och gör ingen hemlighet av att han vill utrota vargen ur den svenska faunan.

Sändningstider: Vargkriget
SVT2 Söndag 2 maj 2010 kl 20.00
SVT1 Måndag 3 maj 2010 kl 00.45
SVT2 Torsdag 6 maj 2010 kl 16.20
SVT2 Lördag 8 maj 2010 kl 14.35

Programmet går även att se på SVT Play till och med den 2 juni via länken "Vargkriget på SVT Play" nedan.

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen