Vargkommitténs Åsiktsförklaring är de första stapplande stegen på en hållbar rovdjurspolitik

2013-01-08 |

Landshövdingen i Uppsala län, Peter Egardt är ordförande i Vargkommittén. Foto: Patrik Lestander.

Idag offentliggör Vargkommittén den gemensamma åsiktsförklaring som de organisationer som ingår i Vargkommittén, kommit fram till under ledning av landshövdingen i Uppsala län Peter Egardt.

- Det är ett första steg på vägen men de stora knäckfrågorna återstår, säger Ann Dahlerus, generalsekreterare hos Svenska Rovdjursföreningen.

Av åsiktsförklaringen framgår bland annat att en hållbar vargförvaltning förutsätter att nivåerna för gynnsam bevarandestatus är vetenskapligt grundade.

- Vi hoppas att miljöministern nu ser till att alla beslutsunderlag är väl genomtänkta och transparenta, precis som det står i dokumentet, säger Ann Dahlerus.
- Det krävs en öppen och bred vetenskaplig översyn av de underlag som handlar om gynnsam bevarandestatus.

Vargkommittén är också enig om att vargstammens genetik succesivt behöver förbättras och att naturlig invandring är en del av lösningen.
- För att vargstammen ska bli långsiktigt livskraftig måste den få en naturlig genetisk kontakt med sina artfränder österut. Regeringen bör därför bereda vägen för invandring och inte bara satsa på artificiell inplantering, som ju visat sig vara väldigt svår att genomföra i praktiken, säger Ann Dahlerus.
Den som läser Åsiktsförklaringen noggrant kan upptäcka att Jägarnas Riksförbund nu lämnat sin 0-vision av varg. Förbundets ordförande Solveig Larsson har nämligen också skrivit under Åsiktsförklaringen där det inledningsvis står att en av utgångspunkterna för kommitténs arbete är gynnsam bevarandestatus för rovdjursstammar i Sverige.
Och då är det ganska svårt att samtidigt ha en 0-vision.

Läs mer på  Vargkommitténs webbplats

Dokument för nedladdning

Vargkommiténs Åsiktsförklaring.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen