Varginventeringen: 21 familjegrupper är nu säkrade

2019-01-24 |

Löpblod i snön under januari februari är ett gott tecken för att det kan vara valpar på gång senare i vår.

Uppdaterad 15 feb -
Inventeringen av varg pågår för fullt runt om i framför allt Mellansverige.
35 revir är säkrade - i 21 av dessa finns familjegrupper, i övriga 14 endast revirmarkerande par.

För att nå upp till en vargpopulation med gynnsam bevarandestatus, Gybs, måste det finnas minst 30 familjegrupper.

Förra vintern kvalitetssäkrades endast 30,5 familjegrupper vilket ledde till att Naturvårdsverket i höstas beslutade att det inte blev någon licensjakt på
varg innevarande vinter.
För att nå Gybs, minsta antal för gynnsam bevarandestatus, måste inventeringen i vinter ge ytterligare nio familjegrupper.
En familjegrupp består som regel av två föräldradjur och en kull årsvalpar
födda året innan inventeringsvintern.
En familjegrupp kan också bestå av minst tre vargar varav en ska revirmarkera.
Men sådana familjegrupper hör till undantagen. De flesta som redovisas som familjegrupper är familjer med årsvalpar och föräldrar.
Med nuvarande omräkningsfaktor tio betyder att om t ex tio familjegrupper
säkrats har också 100 vargindivider säkrats i antal. I omräkningsfaktorn ingår alla kända revirmarkerande par, alla kända ensamma stationära och alla okända övriga vargar.

Familjegrupperna finns i reviren:
Sjösveden Gävleborg/Dalarna
Villingsberg Örebro
Tiveden Örebro där tiken är immigrant och landets mest värdefulla varg.
Loberget Gävleborg/Dalarna
Kesberget Västmanland
Prästskogen i nordvästra Hälsingland
Stora Bör har gått från par- till nytt familjerevir i sydvästra Värmland.
Rockesholm norr om Nora
Rombohöjden i skogarna mellan Hällefors och Kopparberg
Aspafallet Örebro/Västmanland
Norrsjön Dalarna/Örebro väster Nyhammar
Juvberget Värmland/Norge norra Värmland
Forshaga Värmland nordöst Karlstad
Gårdsjö Värmland runt Mårbacka
Tansen Dalarna söder Mockfjärd
Björnås Gävleborg/Dalarna väster om Ockelbo
Flisdalen Värmland/Norge
Brattfors Värmland väster Filipstad
Vidaln Västmanland väster Kolsva/Köping
Glamsen Uppsala län/Gävleborg väster Skutskär
Krokvattnet Gävleborg/Jämtland öster Junsele

Endast vargpar finns i:
Trång i Värmland som är ett område med nya vargar och med ett gammalt
revirnamn i norra Värmland.
Skugghöjden på gränsen mellan Värmland och Norge väster om Sunne som är ett gammalt familjeområde. Hanen är en F1.
Varåa i nordligaste Värmland som var parrevir redan förra vintern.
Blåbärskullen väster om Sunne som i princip är gamla Rackstaområdet. Samma revir som hösten vintern 2017/2018 tömdes på en hel familj då jägare i området fick skyddsjakt sedan de släppt ena hunden efter den andra och fått dem skadade eller dödade av varg i Rackstareviret. Jägarna hävdade att det var deras rättighet att jaga älg med hund. Och det skulle inte några vargar få stoppa. Hotade t o m Länsstyrelsen med repressalier om den inte gick med på skyddsjakt.
Tinäset som är ett helt nytt vargområde väster om Tärnsjö över gränsen till Gävleborg och Västmanland.
Snösjön som är ett gammalt vargområde söder om Ludvika. Det är i samma område som flera familjegrupper/par sköts under jakten förra januari.
Gåsmyren Västmanland/Dalarna
Visten Värmland norr om Kil
Bograngen Värmland/Norge söder om Juvberget - går nu ihop med Juvberget där hanen tidigare i vinter dog sedan en älg - troligen älg - sparkat honom död. I Bograngen har tiken i familjegruppen försvunnit under förra året och därför har reviret reducerats till ett revirmarkerande par då föräldrahanen går med några fjolårsvalpar. Dessa tre har nu gått upp till Juvberget till den ensamma tiken och hennes valpar. Så här kommer det sannolikt att bli en justering så småningom till en familjegrupp.
Böhönen Värmland "troligen familjegrupp"
Sandsjön Värmland norr Filipstad "troligen familjegrupp"
Utöver ovan vargar finns vargfamiljer och par på andra håll, men eftersom varginventering vänder på alla stenar kan det dröja innan vi får mer exakt information hur det ser ut i respektive revir.
Venabäcken öster om Kolsva - inom gamla Kölstvareviret
Skrottmyran Gävleborg norr Ljusdal
Sjundareviret Stockholm/Södermanland runt Gnesta. Enligt uppgift ska Molstaberg nu ha stängslat färdigt runt alla sina fårhagar, vi kanske därmed slipper uppslitande vargangrepp på gårdens får.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen