Vargattack igen mot får på Vikbolandet

2011-09-09 |

Det var bara timmar kvar av skyddsjakten på Vikbovargen då en varg slog till igen mot en fårbesättningen i området.
Ett får dog och ytterligare ett fick avlivas på grund av skadorna.
Det kan handla om en helt annan varg bakom torsdagens fårattack.

Att det rör sig om ett angrepp från en varg har Länsstyrelsens spårare säkrat.
Skyddsjakten gällde fram till midnatt natten til fredag.
Nu kommer en ansökan om förlängning av skyddsjakten att lämnas in till Naturvårdsverket.
Jaktlaget som jagat vargen under skyddsjakten med Lars Ståhl i spetsen, ska ta kontakt med Naturvårdsverket i dag fredag för att försöka få till en fortsatt skyddsjakt och en så snabb handläggning som möjligt skriver nt.se.
Men fortfarande är det inte fastställt att det är Vikbovargen som ligger bakom torsdagens fårattack.
Thomas Modin, rovdjursansvarig på länsstyrelsen, säger till tidningen att man inte haft en enda konstaterad iakttagelse av vargen sedan den senast rev får och det är över en månad sedan
Länsstyrelsens lämnar alltså öppet att det kan vara en ny varg som tagit sig ut på Vikbolandet. Och då kan inte den jagas med en förlängning på den avslutade skyddsjakten som gäller en helt annan varg.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen