Varg som tagit får sköts dygnet senare i hage med kvigor av inhyrd jägare

2013-08-13 |

I måndags kväll sköts en varg i Eriksmåla i Emmaboda.
- Det är en paragraf 28-skjutning och det finns inga misstankar om brott, säger besiktningsmannen vid Länsstyrelsen i Kalmar län.
Ett något förvånande uttalande med tanke på vad som hänt. Det finns flera frågetecken kring jakten.

Sannolikt handlar det om den varg som går under namnet Kostavargen som sedan två år går i ett område med Kosta som centrum. Den har gjort sig skyldig till flera angrepp på får under åren.
Enligt en ny förordning från 1 juli i år är det inte polis som ska utreda vad som hänt när paragraf 28 åberopas då en varg skjutits. Utredningen skall göras av Länsstyrelsens besiktningsman. Polis ska kopplas in först om besiktningsmannen misstänker att det handlar om ett jaktbrott.
Detta har hänt: Natten till söndagen tog vargen sex får för en fårägare i Eriksmåla. Han hade vargbesök även för tre veckor sedan. De sex fåren som dödades i söndags var de som återstod efter angreppet för tre veckor sedan.
Något nytt angrepp på får var alltså inte att vänta.
Ända satte sig en jägare på måndagskvällen i anslutning till fårhagen för att passa på vargen om den skulle komma tillbaka. De flesta vargar som angriper får återvänder dygnet efter. Enligt vargens tankeförmåga borde det ligga en del mat på platsen som är kvar från natten innan.
I samma hage som fåren hade gått går också kvigor och där gick de kvar även på måndagskvällen, trots att vargen varit inne i hagen och gått efter kvigorna redan på söndagskvällen. Varför togs inte kvigorna in över natten istället för att kalla in en jägare? Gick de kvar även nagtten till måndagen efter vargbesöket på söndagskvällen.
Paragraf 28 i jaktförordningen säger att en tamdjursägare får döda en varg precis efter ett angrepp om det finns risk för nya angrepp. Det står också att man ska göra försök att skrämma bort den då ett angrepp befaras.
Enlig stycke 3 är det lagligt att avliva en varg "om rovdjuret befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret och det finns skälig anledning att befara ett angrepp där. Rovdjuret får bara dödas när det inte går att skrämma bort rovdjuret eller på något annat lämpligt sätt avbryta eller avvärja angreppet"
När vargen var på väg fram emot kvigor försökte jägaren först skrämma vargen med ett varningsskott.
Att gå ut och skjuta en varg ett dygn efter ett angrepp är inte "precis efter ett angrepp". Man kan inte veta säkert att det är samma varg. Det kan vara en helt annan varg som kommer förbi dagen efter.
Dessutom, i det här fallet, fanns inte någon risk för nya angrepp på får eftersom det inte fanns några får kvar att angripa. Istället riktade vargen sin uppmärksamhet mot kvigorna i hagen.
Under tisdagen har en besiktningsman från Länsstyrelsen i Östergötland besökt platsen för att undersöka närmare om händelsen faller inom paragraf 28.
Kostavargen som är en mindre hanvarg, har i två år strövat runt i ett område mellan Lessebo, Nybro, Emmaboda och Högsby kommuner.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen