Varg i Rialareviret tog lös hund 80 meter från matte

2011-04-18 |

En varg attackerade på söndagsmorgonen en lösspringande hund som var ut på promenad med en kvinna och hennes 16 månader gamla barn i en barnvagn i Rörmossen, någon mil söder om Norrtälje. Området ligger inom Rialareviret, sannolikt är det en av föräldravargarna som attackerade hunden. När attacken skedde var hunden ca 80 meter från matte.

Efter att vargen försvann in i skogen med hunden dök en andra varg upp som började gå mot kvinnan. Hon tjoade och viftade med armarna och det fick vargen på andra tankar och försvann efter den andra vargen.
Resterna av hunden har nu hittats av länsstyrelsens vargspårare och deras bedömning är att det är varg som tagit hunden och dödat den.
- Hunden hade gått lös ungefär 80 meter framför henne. Då har vad hon uppfattar som en stor hund bitit hennes hund över ryggen, sade länsstyrelsens rovdjurshandläggare Hanna Dittrich Söderman, på söndsgen då hon fanns på plats för att svara på frågor.
Rialareviret bildades förra året och ett av föräldradjuren är en genetiskt viktig hanvarg från Galvenreviret i Hälsingland. Förra året fick vargparet fyra valpar. Flertalet av valparna har troligen redan lämnat revirområdet och är nu ute på vandring för att skapa egna revir.

Vad beträffar den angripna hunden borde den varit närmare matte eftersom vi nu är inne i perioden då det är förbjudet att ha hund lös om man inte har ordentlig pli på den. Enligt jaktlagen skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att löpa lösa i marker där det finns vilt.

Inte ovanligt att vargar tar hundar
När kvinnan mötte vargarna under promenaden i morse började hon skrika och fäkta med armarna.
Ingen varg har angripit människa i Norden i modern tid. Men att lösspringande hundar angrips av varg är inte ovanligt. I fjol dödades 21 hundar i vargattacker. Nästan alltid sker attackerna inne i vargrevir, och oftast är det jakthundar som släppts.
Attackerna handlar därför oftast om att vargen försvarar sitt revir.
Kvinnan har heller inte vittnat om att vargarna gick på henne.
-Vi har inte en enda incident i Skandiavien där vargar uppträtt aggressivt mot människor. Inte ens när vi märkte ungarna i Riala visade de aggressioner mot oss. De försvann och efteråt flyttade de ungarna, säger Olof Liberg vargforskare på Grimsö forskningsstation, till TT.

Fotnot: Som av en händelse sänder SR P4 i kväll söndag en dokumentär om just Rialareviret och hur det är att leva och bo nära vargen.
P4 Dokumentär klockan 22.05 i kväll söndag


Fakta: Om du möter en varg

Det är mycket ovanligt att få syn på en varg - även i ett vargrevir. Men om du möter en varg och den upptäcker dig ger den sig normalt av, oftast på ett närmast sävligt sätt.

Om den inte ger sig av och du upplever situationen som obehaglig, tänk på följande:

Gå sakta och ljudligt därifrån. Sjung, prata eller ropa högt (inga gälla skrik).

Spring inte, eftersom det dels kan starta ett förföljande, dels öka risken för att du snavar, vilket kan tänkas utlösa ett angrepp.

Om vargen följer efter - stanna upp och verka stor och farlig genom att hålla armar och väskor eller dylikt i luften. Ta hellre ett par steg mot vargen än från den.

Om vargen trots allt skulle angripa så spela inte död utan slå och sparka så mycket du kan.

Närvaron av en hund kan få vargar att övervinna en del av sin skygghet för människor. I vissa fall kan de då komma bara någon meter ifrån en människa. Om du möter en varg då du är ute med din hund gäller detsamma som vid andra vargmöten.

Om vargen mot förmodan skulle angripa ska du uppträda på samma sätt som om du mötte en stor lösspringande hund. Försök alltså inte att gå emellan utan släpp lös hunden och kasta något mot vargen.

Källa: Viltskadecenter

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen