Urvalsjakten överklagas

2013-01-31 |

Vargstammen för liten för att jagas - nu överklagas Naturvårdsverkets urvalsjakt.

Vargjakten som inleddes i dag med enbart spårning kommer att överklagas till Förvaltningsrätten av Rovdjursföreningen tillsammans med WWF och Naturskyddsföreningen. Naturvårdsverket har gett tillstånd att skjuta 16 vargar i åtta revir i fyra län. Den egentliga jaktstarten är i morgon fredag och pågår till 17 februari.

– Vi anser att jakten strider både mot EU-rätten och den svenska jaktförordningen, säger Oscar Alarik, jurist på Naturskyddsföreningen (SNF).

De två andra organisationerna bakom överklagan är Världsnaturfonden (WWF) och Rovdjursföreningen. Nyligen lyckades Rovdjursföreningen stoppa jakten på en fins-rysk varghona i Junseletrakten i Ångermanland. Även då överklagades jakten till Förvaltnoingsrätten.

– Vi hoppas på ett stopp nu också. Vi håller inte med Naturvårdsverket om att jakten skulle gynna vargstammens bevarandestatus. Stammen är inte tillräckligt stor för en jakt av den här omfattningen. Dessutom blir det tillåtet att skjuta föräldradjur i flockarna, vilket innebär att man tar bort en försvarlig del av den reproduktiva stammen, säger Alarik.

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen