Ung vargtik felaktigt skyddsjagad - andra vargen skjuten i Skultunareviret

2012-03-26 |

Under onsdagskvällen sköts en ung tikvarg i Skultunareviret. Det skedde i samband med skyddsjakten på varg som Länsstyrelsen beslutade om i början av året. Skyddsjakten är därmed avslutad.
Länsstyrelsens preliminära bedömning är att den skjutna tiken är en fjolårsvalp.
Uppdatering, den skjutna vargtiken var revirets föräldratik, se notis ovan.

Därmed är två ungdjur dödade som inte hade något med skadorna på tamdjur i höstas att göra.
Syftet med skyddsjakten var att få bort föräldradjuren och därmed risken för framtida skador. Nu kommer vargparet att finnas kvar i reviret och de två dödade ungdjuren har dödats helt i onödan eftersom de snart hade lämnat reviret.

 

Vargen är skickad till Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, för DNA-analys. Länsstyrelsen väntar nu in rapporten från SVA för att säkerställa vilken av vargarna i flocken som har skjutits.
Skyddsjakten har i första hand inriktat sig på de vuxna föräldradjuren. Men skyddsjaktsbeslutet innebar att två vargar i Skultunareviret kunde skjutas. Det har nu skett och skyddsjakten är därmed avslutad.
Länsstyrelsen har själva skött jakten. Bristen på snö har dock gjort att det periodvis varit svårt att spåra och fälla djuren.
Orsaken till att Länsstyrelsen beviljade skyddsjakt är att det under en lång tid under 2011 skedde flera attacker från samma familjegrupp. Skadorna blev omfattande, fyra hundar dödades eller blev allvarligt skadade och totalt 26 får och lamm dödades eller skadades.
På grund av skadorna fick Länsstyrelsen in ansökningar om skyddsjakt på varg i Skultunareviret. Länsstyrelsen har även bekräftat att det var vargar från Skultunareviret som stått bakom attackerna. Omfattningen på vargattackerna var tillräcklig för att det skulle finnas skäl för skyddsjakt. Jakten har skett för att förhindra fler attacker och minska problemen för de som bor i området.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen