UD förklarar den utökade skyddsjakten på varg

2012-03-20 |

Regeringen skriver i ett kompletterande yttrande till EU-kommissionen att antalet skyddsjakter på varg i år förväntas blir fler eftersom vargstammen ökat.
Däremot försäkrar man att det inte blir någon licensjakt.



Och man betona också att arbetet med att säkerställa en gynnsam bevarandestatus för den svenska vargstammen fortsätter, bland annat genom kontakter med ryssarna som lovat att flytta vargar till svenska djurparker för uppfödning av valpar för utsättning i vilda lyor.
Brevet till Kommissionen är skrivet av Utrikesdepartementet.
- Regeringen är öppen för en fortsatt dialog med kommissionen om hur detta arbete kan utvecklas och förbättras framöver, skriver departementet.
Syftet med brevet är att förklara vissa nyheter i bestämmelserna som bland annat gäller skyddsjakt på varg. Därför förklarar man särskilt bestämmelserna som är förknippade med den ”utökade skyddsjakten”, särskilt avsnittet där det framgår att skyddsjakt kan tillgripas som en förebyggande åtgärd redan då man befarar en skada.
Här skriver UD att det då ska finnas en stor sannolikhet att en allvarlig skada kommer att uppstå.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen