Två vargvalpar ökar prövningarna för landsbygden anser Riksjägarna i Värmland

2012-01-30 |

Två vargvalpar ökar prövningarna för landsbygdens folk anser Riksjägarna i Värmland.
Länsstyrelsen i Värmland har anvisat två revir i länet där Naturvårdsverket kan sätta ut vargvalpar från en djurpark om det skulle finnas behov av detta.
Jägarnas riksförbund i länet är upprört och anser att fler valpar i länet spär på de vedermödor som de boende på landsbygden redan lever under.

I ett brev till Länsstyrelsen skriver Riksjägarna att man inte kan acceptera en inplantering av nya vargar.
Enligt förbundet finns det omkring 150 vargar i Värmland och om det tillkommer nya vargvalpar så utsätts människor på landsbygden för ytterligare prövningar.
Siffran 150 vargar finns det ingen bärighet för. Värmland hade förra året nio revir med valpar, vilket betyder ca 60 säkra vargar i länet plus ytterligare några som lever i parrevir.
Länsstyrelsen ha angett lyorna i reviren Gåsborn i östra Värmland och Skugghöjden i länets västra del som lämpliga för utsättning.
Men det är inte alls säkert att det kommer några valpar till Värmland. Det är mycket som ska stämma, framför allt måste djurparksvalparnas födelsetid överensstämma med valparnas i de vilda lyorna. Annar blir det ingen utsättning. En annana viktig sak är att tikarna i de revir som ska ta emot djurparksvargar är radiomärkta. Detta för att man ska kunna se exakt när hon går i lya för att föda, och inte minst för att man ska veta var lyan finns.
Båda reviren som föreslås har ett genetiskt viktigt föräldradjur från norska Kynnareviret. Att välja dessa revir innebär att man inte behöver freda ytterligare revir i länet eftersom en utsatt djurparksvalp innebär att reviret blir säkrat minst två år. Djurparkerna har varit väldigt tydliga med att de inte deltar i projektet om valparna riskerar att skjutas innan de hunnit sprida sina gener.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen