Två skyddsjaktansökningar på varg i Dalarna får avslag

2012-11-21 |

Länsstyrelsen i Dalarna avslog i dag onsdag två ansökningar om skyddsjakt, den ena kommer från Insjön och berör en varg Gimmenreviret och den andra en varg i det nya reviret Björnåsreviret nordväst om Enviken.

Fallet i Insjön rör en varg som man ansett vara alltför närgången. Det handlar om en händelse vid en fårgård vid ett enda tillfälle och Länsstyrelsen vill avvakta och se om vargen lämnatområdet, vilket den tycks ha gjort.
Den andra ansökan gäller varg som tagit får vid fäbodar inom Björnåsreviret. Enligt rovdjurshandläggare Henrik Thurfjell har angreppen skett innanför "någon form av stängsel".
Han anser att man bör pröva att sätta upp rovdjursstängsel innan man börjar jaga varg. Med rovsdjursstängsel är chansen stor att problemet försvinner.
Dessutom går det inte att peka ut den varg som är skyldig, vilket förutsätts för att tillgripa skyddsjakt.
Reviret är nytt för i år och Länsstyrelsen har ännu inte haft möjlighet att kartlägga reviret på spårsnö, vilket snart kommer att ske.

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen