Två björnar får licensjagas i björnfattiga Värmland höst

2012-06-28 |

Naturvårdsverket fortsätter att besluta om licensjakt efter björn i Värmland trots att det där inte finns en reproducerande stam, det vill säga dokumenterade observationer av björnhonor med ungar.
Även i år får således två björnar skjutas i området Torsby och Hagfors kommuner.

Naturvårdsverket beslutar med stöd av 59 § jaktförordningen att beslut ska gälla utan hinder av att beslutet överklagas.
Jakten får pågå mellan 21 augusti och 15 oktober.
Samtliga björnar får skjutas med undantag för björnhona som går med ungar samt de ungar som går med björnhona, oavsett ungarnas ålder.
Jakt med hjälp av åtel är inte tillåtet. Med åtel menas föda som iordningställts i syfte att locka till sig vilt.
Om Naturvårdsverket verkligen menar allvar med sin ambition att även de norra delarna av Värmland ska få en fast reproducerande björnstam måste jakten upphöra under flera år.
Det som nu sker är att bara hanar skjuts vilket innebär att det ger utrymme för nya björnhanar att gå ner från Dalarna varifrån Värmlands björnar kommer i huvudsak. Har då en av de skjutna björnhanarna lyckats para sig med en värmländsk hona riskerar hennes ungarna att dödas av den främmande nya hanen för att han skall kunna para sig med honan. Med denna rundgång blir det ingen fart på den värmländska björnstammen utveckling.

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen