Tre nyfikna vargar skall skjutas i Värmland mitt under valpperioden

2012-06-19 |

Tre vargar som enligt en anmälan varit närgången mot en kvinna som var ute med sin hund i Forshyttan i Filipstad skall skjutas. Länsstyrelsen i Värmland har sagt ja tlll skyddsjakt på vargarna.
Vargarna tillhör sannolikt det s k Brattforsreviret.
Där finns förutom de tre ungvargarna två föräldradjur och sannolikt en ny kull valpar födda i maj i år.

Enligt Länsstyrelsen rör det sig om tre ungvargar som uppehåller sig nära bebyggelse, inte vikit undan och betett sig oskyggt. På vilka grunder man fastställt att det handlar om ungvargar är inte känt. I området finns ett föräldrapar med sannolika årsvalpar sex till sju veckor gamla. Vad händer med valparna om föräldradjur skjuts?
En anmälan, som kom in under måndagen, beskriver hur vargarna varit närgångna mot en ensam person med en hund.
Trots att personen försökte att skrämma djuren försvann de inte förrän en bil kom till platsen.
Länsstyrelsen bedömer att vargarna utvecklat ett ”oönskat beteende” och att problemen riskerar att fortsätta om de inte fälls.
Det är inte känt om några andra åtgärder vidtagits för att få vargarna på bättre tankar än att uppehålla sig i Forshyttan. För att skyddsjakt skall kunna ges måste Länsstyrelsen först pröva andra åtgärder.

Länsstyrelsen bedömer att skyddsjakt på de tre vargarna inte kommer att försvåra utvecklingen mot en gynnsam bevarandestatus för vargstammen. Inga genetiskt värdefulla vargar har heller dokumenterats uppehålla sig i det utpekade jaktområdet. Sammantaget visar vargstammen en positiv utveckling i landet som helhet.
Jaktledare är utsedd och jakten får ske under maximalt 14 jaktdagar under perioden 20 juni 2012 till och med 31 juli 2012, under strikt kontrollerade former och får endast inledas efter spårning.

Fotnot: När jakten på de tre vargarna blåstes av sista juli hade man inte sett skymten av de tre vargarna under den period som tillståndet gällde.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen