Tre lösa jakthundar dödade av varg i kända vargrevir

2011-11-07 |

Tre jakthundar dödades av varg under helgen på olika håll i landet. Samtliga hundar attackerares då de var släppta för jakt.

Två av hundarna dödades i Värmland, den ena i Håltebyn i Årjäng där jaktområdet berörs av reviren Glaskogsreviret och Djurskogreviret.
Den dödade hunden är en liten norsk borderterrier som åkt över gränsen med husse för lite rådjursjakt under söndagen. Det är andra hunden som blivit dödad i reviret. Förra gången var det en liten sällskapshund som attackerades på en skogstomt framför ögonen på matte. Hunden lyftes upp av vargen som tog den med sig ut skogen och försvann.
Den andra värmländska hunden som dog i helgen är en finnstövare som drev hare i Forshyttan inom Brattforsrevirer på söndagen, alltså i samma revir där en gråhundtik revs och åts förra helgen.
Brattforsreviret ligger väster om Filipstad.
Brattfors jaktskytteförening som har markerna har redan ansökt om skyddsjakt eftersom man befarar att vargarna i området kommer att fortsätta döda jakthundar.
Den tredje dödade hunden i helgen är en gråhundstik som dödades på lördagen utanför Grannäs i Alfta.
När hunden hittades var den till hälften uppäten.
Eftersom Grannäs ligger inom Sjösvedenreviret finns anledning tro att det är varg från det reviret som ligger bakom rivningen av hunden. Det är första gången en hund blivit dödad i reviret, tidigare har en hund blivit skadad vid möte med varg.

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen