Trafikskadad vargtik eftersöktes under åtta dygn

2012-01-09 |

Uppdaterad 14 januari
Den varg som blev påkörd på riksväg 80 mellan Bjursås och Sågmyra i Falun torsdagskvällen 5 januari fälldes i går fredag 13 januari, alltså åtta dygn efter att olyckan skedde.
Vilket annan djurart hade eftersökts i åtta dygn. En älg som går undan efter olycka eftersöks ett till två dygn, har den inte återfunnits avbryts eftersöket. Men en varg skall man tydligen ha omkull till varje pris.

Under de åtta dygn som eftersöket pågått har det snöat flera gånger vilket försvårat spårningen. Tidigt kunde man konstatera att vargen, en tik, var skadad i ett ben som hon drog efter sig.
Tiken är liten och utmagrad, troligen handlar det om en årsvalp. Enligt uppgift till rovdjur.se kommer hon från ett närliggande revir där båda de vuxna vargarna saknas.
Tiken är varg nr 2 som av olika anledningar dött i Skandinavien hittills i år. I början av veckan sköts en varg i Hedmark på licensjakt.
Spårningsarbetet efter tiken försvårades av att det fanns flera vargar i området, och att det snöade flera gånger. SVA dit vargen nu förts ska göra en grundlig undersökning för att möjligt fastställa att det är rätt varg som skjutits.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen