Tjuvjakt på rovdjur är grovt jaktbrott - inte civil olydnad

2016-09-16 |

I en doktorsavhandling som läggs fram vid SLU i dag fredag har Erica von Essen kommit fram till att illegal jakt på varg ofta är politiskt motiverad.
Det är ingen överraskning – jägarorganisationer och en del politiker har länge hävdat att den illegala jakten ökar om inte jägarna får som de vill.

Däremot är det överraskande att von Essen beskriver jaktbrotten mot varg
som en form av civil olydnad. Civil olydnad går ut på att öppet och
utan våld bryta mot en lag och vara beredd att ta sitt straff för handlingen. Det är definitivt inte vad som brukar känneteckna den illegala jakten.
Politiskt motiverade våldsbrott brukar kallas för terrorism.
Det ligger närmare till hands att jämföra den illegala vargjakten med terrorism med den skillnaden att terrorism brukar definieras som politiskt
motiverat våld mot människor. I von Essens pressmeddelande
skriver hon att hon haft som utgångspunkt att den svenska jägarkåren
till stor del har utestängts från den beslutsprocess som har lett fram
till dagens rovdjursförvaltning, framför allt när det gäller
vargstammen.
Det är en väldigt märklig utgångspunkt i sammanhanget. Är det seriöst att ta ett sådant påstående som utgångspunkt för något som ska räknas som forskning?
I Viltförvaltningsdelegationerna upplever tvärtom Naturvårdsintressets representanter att jägarintresset är oerhört dominerande. Många gånger uppträder så gott som alla andra delegater, och inte minst de som är politiskt tillsatta, som om de företrädde jaktintresset, trots att de är tillsatta för att representera olika intressen.
Det har lett till att Naturvårdsintressets representanterna gått ur delegationen i ett län, och det har också lett till att regeringen håller på och ser över hur Viltförvaltningsdelegationerna fungerar.
Det är också värt att notera att von Essen inte intervjuat några tjuvjägare, utan baserat sina slutsatser på intervjuer med vanliga jägare. Avhandlingen handlar alltså om föreställningar om tjuvjakt och attityder till tjuvjakt bland
andra jägare, men inte om vad som egentligen driver dem som utövar
brottsligheten.
Brottsförebyggande Rådet beskrev redan 2007 olika motiv som finns bland tjuvjägare. Förutom protestmotivet handlar det om bland annat spänning, att få en trofé, och rovdjurshat.
”De starka känslor som vissa människor har mot rovdjuren och ibland även mot rovdjurspolitikens förvaltare, visar att hatbrottsliknelsen i vissa fall
har ett förklaringsvärde”, skrev Brottsförebyggande Rådet.
Det är nog en mer balanserad bild än den som von Essen lyfter fram.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen