Tips om Junselevargen kan belönas med 100 000 kronor.

2014-04-17 |

Foto: Länsstyrelsen

Svenska Rovdjursföreningen utlyser en belöning på upp till 100 000 kronor till den som kan lämna tips om vad som hänt med den försvunna Junseletiken och hennes hane. Upplysningarna ska leda till att vargarna hittas döda eller levande eller på annat sätt innebära att det går att fastställa vad som har hänt.

Junseletiken och hennes hane är försvunna från sitt revir. Trots länsstyrelsens försök att hitta vargarna har inga spår efter dem synts till sedan i mitten februari 2014.

Vargar lämnar normalt inte sitt revir under längre tid, särskilt inte under parningstiden som inträffar i februari och tiden därefter fram till i maj-juni när valparna ska födas. Junseletiken kan ha varit dräktig när hon och hanen försvann.

Förhoppningsvis är vargarna fortfarande vid liv. Annars kan det  finnas flera olika förklaringar till försvinnandet och brott kan inte uteslutas.

Junseletiken är genetiskt viktig och har efter att ha blivit flyttat fyra gånger, förlorat två hanar och varit föremål för flera skyddsjaktsbeslut och rättsliga processer blivit rikskänd. Hennes okuvliga vilja att överleva har gett henne ett stort folkligt stöd. Svenska Rovdjursföreningen har lyckats rädda livet på henne fram till februari då hon försvann spårlöst.

Allt detta tillsammans gör att det är oerhört viktigt att hitta tiken och att fastställa vad som hänt henne och hennes partner. Därför utlyser Svenska Rovdjursföreningen belöningen på 100 000 kronor.

Flera tips har kommit in till Rovdjursföreningen.
Lyssna på P4 Västernorrland här

 

Här nedan kan du läsa pressmeddelandet och villkoren
för belöningen.

Läs pressmeddelandet här

Läs villkoren för belöningen här

Läs mer om Junseletiken här

 

 

 

 

 

 

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen