Tillåtet att jaga björn med åtel igen

2014-06-04 |

Det ska åter bli möjligt att jaga björn genom att lägga åt kött, det framgår av Naturvårdsverkets nya föreskrifter som kan tillämpas av länsstyrelserna redan i år. Men beslutet är belagt med vissa restriktioner när det gäller att spåra björn med hund.

Naturvårdsverket har beslutat att åteljakt på björn ska bli tillåten igen efter att ha varit förbjuden sedan 2002. Åteljakten, som innebär att man lockar fram björnar genom att lägga ut kött, antas öka säkerheten och minska skadeskjutningarna. Men Svenska Rovdjursföreningen är kritisk och menar att högre kompetens och etik hos jägarna vore ett säkrare sätt att skydda björnar och människor vid licensjakt.

Av de nya föreskrifterna framgår också att vissa restriktioner ändå kommer att gälla vid licensjakt på björn, något som Svenska Rovdjursföreningen välkomnar. Att följa björnspår med hjälp av hund vid en åtel kommer inte att vara tillåtet. Naturvårdsverket rekommenderar också att högs två hundar får förfölja samma björn vid vanlig licensjakt.

Naturvårdsverkets beslut börjar gälla 19 juni och reglerna kan alltså tillämpas av länsstyrelserna redan vid höstens licensjakt. Beslutet är ett led i den ökade regionaliseringen av rovdjursförvaltningen.

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen