Tiken i Rialareviret saknas - Länsstyrelsen tillräckligt säker för att gå ut med nyheten

2012-02-08 |

Foto: Länsstyrelsen. Inge tecken finns efter tiken i Rialareviret.

Länsstyrelsen i Stockholm är nu så pass säkra att tiken i Rialareviret söder om Norrtälje är borta så att de kan gå ut med nyheten.
Tiken har saknats sedan i höstas men det är först nu med spårsnön som man börjar bli säkra på att hon inte längre finns kvar i reviret.
Anledningen till att hon är borta blir än så länge bara spekulationer - tjuvjagad, påkörd eller drunknad är det som kan ha hänt.

Den knappa snön har gjort det svårt att spåra vargflocken i Riala utanför Norrtälje under vintern. Men vid de två spårningar som har gjorts tyder det mesta på att tiken saknas. Den ena gjordes 20 december, den andra 27 januari. Vid bägge tillfällen spårades tre olika vargar.
- En av dem är sannolikt den vuxna hannen som etablerade sig i reviret 2009, säger Andreas Zetterberg vid länsstyrelsen i Stockholm till SvD.

– Om tiken fanns kvar i reviret borde vi ha hittat revirmarkeringar även från henne. Dessutom borde vi ha hittat löpblod. Vi vet heller inte om det finns fler vargar än de tre som vi har spårat hittills, säger Andreas Zetterberg till Norrtelje Tidning.

Länsstyrelsen kommer att göra flera spårningar under februari och mars för att få grepp om vargbeståndet i reviret. Viltskadecenter kommer också att analysera de DNA-prover som man tagit i reviret för att se om vargparet fått fler valpar. Analysen beräknas vara klar inom en månad.

Rialatiken är den åttonde vargen som saknas mer elle rmindre oförklarligt hittills i Sverige sedan i höstas.

Relaterade länkar

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen