Sveriges första Roots & Shootsgrupp jobbar för vargen!

2013-11-19 |

Sverige har nu sin första aktiva grupp enligt Jane Goodall´s världsomspännande koncept Roots & Shoots. Gruppen är ett gäng 14-åriga tjejer från Nybodaskolan i Tyresö Stockholm och deras första projekt handlar om att skydda de svenska vargarna mot en förändring i den omstridda 28-paragrafen.

Uppropet stöds av
Svenska Rovdjursföreningen – 
skriv på du också!


Roots & Shoots är ett globalt nätverk skapat av Jane Goodall, mest
känd för sitt arbete med att studera och skydda schimpanser. Roots & Shoots ger unga människor kunskap, verktyg och inspiration för att förbättra miljön och livskvaliteten för människor och djur. I nätverket ingår tiotusentals unga människor i mer än 120 länder.

Varguppropet är Sveriges första Roots & Shoots-projekt och bidrar dessutom till att stärka och stödja tjejernas självkänsla och identitet. De tränar kampkonsten Wing Tsun Kung Fu och i begreppet självförsvar ingår även att försvara vår miljö och värna om både människor och djur som inte kan försvara sig själva.

Framförallt handlar det om att våga säga NEJ! Målet är att en ökad trygghet och säkerhet så att tjejerna självständigt ska kunna bestämma över sina liv och även kunna påverka samhället.

Läs mer om Roots & Shoots

 

 

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen