Svenska Rovdjursföreningen vill inte alls ha en tystad vargdebatt men gärna saklig och civiliserad

2012-05-30 |

Ann Dahlerus, SRFs generalsekreterare

Svenska Rovdjursföreningen har lämnat ifrån sig ett remissyttrande över Naturvårdsverkets förslag till Nationell förvaltningsplan för varg.
Bland annat efterlyser föreningen ett nytänkande i kommunikationen kring frågan för att hantera polariseringen i opionsläget.
­- Kommunikation och delaktighet förutsätter respekt mellan och ett anständigt beteende av alla inblandade parter, skriver föreningens generalsekreterare Ann Dahlerus i remissvaret.
Detta får Riksjägarnas nättidning till att föreningen vill tysta de som kritiserar vargpolitiken.

- Det handlar inte om vad man säger, utan hur man säger det, påpekar Ann Dahlerus.
Hon skriver i remissen under mellanrubriken Kommunikation och delaktighet:
- All kommunikations- och informationsverksamhet skall bygga på verifierbara fakta. All kommunikations- och informationsverksamhet skall ge utrymme för en öppen debatt och utbyte av olika ståndpunkter, men att misstänkliggöranden, personangrepp och trakasserier inte kan accepteras.
För att styra upp detta förhållningssätt menar Ann Dahlerus att detta bör preciseras i ett antal punktartade förutsättningar som i varje fall skall gälla det arbete som svenska myndigheter själva bedriver eller finansierar genom bidrag till andra organisationer.
Denna lilla del av föreningens remiss har Jakt & Jägare tagit fasta på och påstår i en artikel att Rovdjursföreningen i sin remiss vill tysta kritiken mot vargpolitiken. Rubriken på artikeln är: "Så vill hon tysta kritiken mot vargpolitiken".
Sanningen är att det i remissen självfallet inte finns ett ord om att vissa åsikter inte ska få uttryckas eller att de ska bestraffas ekonomiskt på något sätt.
Rovdjursföreningen efterlyser istället en tingens ordning där kommunikationen bygger på fakta i en öppen debatt. Däremot ska inte misstänkliggöranden, personangrepp och trakasserier accepteras.
Det handlar alltså om ett försök från föreningens sida att få till ett civiliserat samtalsklimat.
- Att minska polariseringen i vargfrågan torde vara av allmänintresse. Kraven ska självfallet gälla alla parter - i dag sker övertramp från såväl vargmotståndare som vargvänner, säger Roger Olsson, orförande i Svenska Rovdjursföreningen.
- Alla seriösa aktörer borde ta ett ansvar för att dämpa polariseringen genom att avstå från misstänkliggöranden och personangrepp och genom att sluta sprida påståenden som inte bygger på verifierbara fakta. Riktlinjer för hur vi ska kommunicera - inte för vad vi ska tycka - vore därför av värde. jag skulle gärna se att berörda organisationer kom överens om en sådan uppförandekod, säger han.

Dokument för nedladdning

Läs remissen här.pdf

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen