Svenska Rovdjursföreningen om BRÅ:s rapport ”Illegal jakt på stora rovdjur – Konflikt i laglöst land

2007-09-19 |

SRF är tacksamma för att denna rapport tagits fram! Här får alla en bild över situationen för våra stora rovdjur och de attityder till illegal jakt som förekommer inom vissa grupper, vilket kan ge större möjligheter att komma åt den illegala jakten.

Rapporten slår fast att den illegala jakten på de stora rovdjuren är omfattande och att den har stor påverkan på rovdjursstammarna. Den pekar också på svårigheter med att upptäcka, anmäla men också att klara upp fall av jaktbrott. Risken att bli upptäckt och fälld är mycket liten vilket bl.a. enligt rapporten beror på trakasserier och hot mot myndighetspersoner och polis.

Ett förslag skulle enligt oss kunna vara att tillsätta en nationell insatsstyrka som utreder jaktbrott för att minska trycket på lokala myndighetspersoner och lokalpolis, vilket inte föreslagits i rapporten.

Att illegal jakt kan ses som ett uttryck för ”vi och dom” är ett demokratiproblem som våra politiker måste ta tag i genom att själva stå bakom den rovdjurspolitik som är beslutat, till den dagen man beslutar något annat. Men även massmedierna måste ta sitt ansvar då de enligt rapporten oftast visar en negativ bild av rovdjuren och gärna underblåser konflikten mellan beslutsfattare/myndigheter och lokalbefolkning.

Rapporten borde tydligare ha framhållit att intervjuunderlaget, som i sig visar en bristande folklig förankring av rovdjurspolitiken, grundar sig på intervjuer som genomförts med människor som i första hand har jaktligt intresse eller är tamdjursägare. Dessa grupper av människor utgör tillsammans bara en bråkdel av landets befolkning, vilket också förklarar den stora skillnaden i attityder i förhållande till exempelvis resultatet av FjällMistras stora attitydundersökning, som riktade sig till ett representativt tvärsnitt av befolkningen. 

Det är inte Rovdjursföreningens uppfattning att alla i glesbygden stödjer illegal jakt och är emot rovdjur, som några medier gick ut med efter BRÅ:s presskonferens. Enligt vår uppfattning, är det snarare så att en undersökning som bygger på uttryckta åsikter från snäva intressegrupper ger möjlighet till vantolkningar av medier som företräder dessa grupper, medvetet eller omedvetet. Vantolkningar som lätt kan användas i syfte att påverka opinionen i en riktning som gynnar de egna intressena.  

Det är viktigt att alla får en bild av den omfattande illegala jakten, vilken profil gärningspersonerna har och att den utgör en stor del av dödligheten för rovdjuren, vilket påtagligt påverkar arternas möjlighet att överleva i Sverige.

Förslaget att ha olika straffsatser för illegal jakt och ”otillåten skyddsjakt” kan diskuteras. Man måste då se över den förändring som gjordes av skyddsjaktsparagrafen i Jaktförordningen i maj, som reglerar skyddsjakt på enskilds initiativ och som utformats så att den möjliggör godtycklig tillämpning, vilket innebär svårigheter att fälla någon för ett eventuellt missbruk av paragrafen i brottsligt uppsåt.

2007-09-18  Mats Hansson, ordförande

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen