Styrelsen fick förnyat förtroende av Årsmötet att leda Rovdjursföreningen 2015

2015-04-13 |

Styrelsen från 2014 fick förnyat förtroende att leda föreningen vidare över 2015. Fr v: Jan Bergstam, Kenth Nauclér, Ylva Lindberg, Gunnar Gillberg, Eva Ångström och Liv Klingeberg de Verdier.

Förra våren fick Rovdjursföreningen i princip en helt ny styrelse.
Sedan dess har denna styrelsen lotsat föreningen mellan de ekonomiska grunden under krisåret 2014. Vid årsmötet i helgen fick styrelsen förnyat förtroende att styra SRF-skutan vidare i den rovdjurspolitiska skärgården.

Kenth Nauclér som tidigare i vår meddelade valberedningen att han inte var tillgänglig för omval meddelade under årsmötet att han var beredd att sitta kvar ytterligare ett år.
Detta under förutsättning att han på SRF-skutan fick med sig samma besättning som under 2014.
Detta gillades av årsmötet som med klar majoritet valde detta förslag istället för valberedningens som bland annat innehöll en ordförandekommitté bestående av tre personer utöver sex ledamöter, varav tre var nyval.
Ingen i valberedningen eller nyvalen i den föreslagna styrelsen fanns på plats förutom en person.
Årsmötet genomfördes på vackert belägna Tveta vandrarhem i Järna utanför Södertälje.
Styrelsen som fick förnyat förtroende är: Ordförande Kenth Nauclér; Eva Ångström, Gunnar Gillberg, Liv Klingenberg de Verdier, Jan Bergstam och Ylva Lindberg.

Gå till arkivet

Svar på debattartikeln med rubriken:

”Rovdjuren har bättre skydd än oss samer”


Rovdjuren i skottgluggen,igen!

Tvåpartiledare i Sametinget tillika renägare anklagar miljöpolitiken, läsfredningen av stora rovdjur, för att hota de svenska samernas ställning somurfolk. Det ”röda skynket” de ser framför sig består i att vi som nation haråtagit oss att upprätthålla den biologiska mångfalden och säkra långsiktigtlivskraftiga bestånd av björn, järv, lo och varg.
Alla fyra är som topprovdjur nyckelarter i fungerande ekosystem.
För sin argumentation använder de sig av resultatet av genomförda studier i tvånorrbottniska skogssamebyar som visar att björnar kan döda många renkalvarunder kalvarnas första levnadsmånad. Resultaten i den studien är tydliga, enstor andel nyfödda renkalvar dödades av björnar.
Vad skribenterna inte nämner är att studien genomförts i två skogssamebyar därbjörntätheten var erkänt hög och i kalvningsområden som inte utgör dennaturliga miljön för flertalet andra samebyar i landet.
Den miljön utgörs istället av kalfjällsområden där rovdjur och då särskiltbjörn förekommer glest, om än alls. Detta var den nu domesticerade renen,fjällvildrenens strategi för att undkomma rovdjur i samband med kalvning,fjällsamebyarna, som finns från Treriksröset i norr till Idre i söder utnyttjarjust detta förhållande även idag och drabbas följaktligen i mindre grad avförluster till rovdjur på sina kalvningsland.

Attuppnå och upprätthålla livskraftiga bestånd av stora rovdjur kräver enanpassning till nya förhållanden jämfört med den tid, då de var utrotade ellergränsade till utrotning. En sådan anpassning är för skogssamebyar medbjörnförekomst, att låta renarna kalva i hägn.
I den studie som omnämns ovan visar resultatet av kalvning i hägn att förlustenav renkalvar som tas av björn närmar sig noll. För att vi i Sverige skall uppnåde mål för biologisk mångfald som vi och de flesta av världens länder beslutatkrävs att vi alla samarbetar och att även de areella näringarna aktivt bidrar.
Renskötsel bedrivs enligt Sametinget idag på mer än halva landets yta. För attmildra konflikten mellan rovdjursförekomst och rennäring finns redan betydandeekonomiska bidrag för skadeförebyggande åtgärder och ersättningssystem. Det ärdå bättre att utveckla dessa och anpassa dem så att de överensstämmer mednyvunnen kunskap. Miljöpolitik hotar inte urfolk.


Jan Bergstam
Ordförande
Svenska Rovdjursföreningen